Besök Eriks blogg på finest >>
Vem är Erik Höiby?
– Jag är en skogskille som hittade vägen till storstaden, det är i allafall nånting om vem jag är. skratt.
Du kommer ju ursprungligen från Kongsvinger. Hur märkte man i skolan att du var en blivande showartist?
– Du, jag kommer faktiskt från en ännu mindre håla. Med 42 elever på hela skolan. Så jag var ganska ensam om att hålla på med sång. Jag trodde nog inte att det var musikal jag skulle hålla på med . Snarare pop eller boyband, jag sjöng väldigt mycket backstreet boys. Tyvärr får man väl säga idag. Man ska skämmas lite om man gillar
Backstreet Boys. Men det var drömmen då. Att stå på scen har alltid varit en dröm.
Hur mycket scenskräck har du?
– Jag hade ganska mycket nerver när jag var yngre. Var faktiskt ganska lättgenerad. Jag kan tycka att det är jobbigt med uppmärksamhet. Jag vet att det låter konstigt men jag gillar uppmärksamhet på rätt sätt. Jag vill veta vad jag förväntas göra, vad uppgiften är, om nån ska titta på mig.
Du kommer från en ‘liten håla’, säger du själv. Hur funkade det att vara öppet gay där?
– Det var kanske inte så öppet där och då. Jag var nog bisexuell rätt länge. Men när jag var 16 så började jag hitta rätt, sen berättade jag för de flesta.
Hur är det med män i ditt liv, just nu?
– Jag har haft pojkvän, om det är det du menar. Första gången jag var kär var i en kille för åtta år sen. Det var väl då jag insåg att ‘det är så här det ska kännas’. Men sen det slut med honom har jag varit singel.
Hur kommer det sig? Lever du för jobbet?
– Jag tror inte mitt problem är jobbet. När jag väl fastnar så är det rejält. Det måste vara seriöst från början. Men det är inte så ofta jag fastnar. Det är inte det att det är fel på de jag dejtat. Kemin funkar bara inte. Det räcker inte hela vägen. Jag kan bara gå in i saker som är helhjärtat. Men jag vill så jävla gärna ha nån. Får man säga så?
Nu spelar du Adam/felicia på Göta lejon och Priscilla, hur tufft var det att få rollen?
– Det var mer psykiskt tufft. Jag blev faktiskt tillfrågad, men fick göra en audtion som alla andra. Dock fick jag egentid istället för att prova med en massa andra. Jobbet stod fortfarande på spel, de kunde tycka att jag inte var rätt. Men jag satsade rätt högt, och hade tackat nej till massa andra jobb. Ett halvår levde jag i ovisshet. Men sen så fick jag göra audition, gjorde fem sex låtar, dansade och blev omsminkad till drag. Jag är väldigt glad över att ha fått rollen. Det här är ju mitt break. Det är ju ett drömjobb för en gaykille. Jag får mima till madonna och vara bitchig. Och få betalt för det. Det kommer nog hända bara en gång.
Vad vet du om dragshowartister som du inte visste innan du tog det här jobbet?
– Att kläder och smink gör väldigt mycket. Jag kände hur mycket en korsett gjorde för min hållning. Och sminket är väldigt avgörande. Det tar fram en helt annan personlighet. Det var först när jag såg mig själv i drag som osäkerheten släppte, om jag skulle få rollen eller inte. Jag blev faktiskt chockad över hur feminin man faktiskt kan bli.
Priscilla – the movie, är ju en riktig gayklassiker, hur väl kände du till din karaktär och rollen?
– Ska jag vara helt ärlig så kände jag inte till Priscilla. Jag fick söka på youtube och kolla nummer där. Först kände jag ‘vad fan är det jag fått frågan om att göra?’. Det jag kände var en utmaning var dansen. Den kom in sent i min karriär. Så jag har aldrig sett mig själv som en dansare. Sången är jag säker på. Men det var också mycket mer teater i den här rollen, än jag var van vid. När jag väl bestämt mig så tog jag danslektioner, övade på akrobatiken (Fotnot: Erik gör en volt under föreställningen). Nästa steg var att köpa mig ett par klackar så jag kunde öva att gå hemma. Fram tills det drog igång på riktigt var det mycket ångest, för alla de här nya sakerna. Men sen när vi var igång så slår man om till autopilot.
Din karaktär är ju ganska bitchig. Hur bitchig skulle du säga att du är privat?
– Jag är lite ful i munnen. Om jag väl lär känna folk så kan jag vara riktigt grov i mun. Det händer att jag går för långt. Med nya människor så vet jag gränsen. Jag gillar ju också att provocera, som Adam. Det sa de också på audition att de hade sett mig bitcha runt med folk som jag känner. Så de kände kanske att de kunde utveckla den sidan till att passa rollen. Så Adam bär på nyanser av mig själv, helt klart.
I publiken gick det ett sus mellan gayprofilerna när du stod på scenen, jag hörde flera personer säga ‘vem är den där killen?’. Märker du av att du är ‘the new kid in town’?
– Det vet jag inte om jag är? haha. Ser folk det så? Det jag uppskattar att folk vågar skriva ett meddelande på facebook. Folk söker upp en och skriver så fantastiska saker, det ger så mycket till min självkänsla. Som de kanske tror är superstor. Jag är ju inte Adam, min karaktär, tvärtom så är jag ganska generad.
Har du fått blodad tand för kvinnokläder? Kan du tänka dig att transa till det privat också?
– Det värsta är nog att jag gillar att vara Erik. Jag hade nog inte känt mig bekväm med att druga på fritiden, nu är det ett jobb. Det räcker med det. haha.
Adam, din karaktär får ju bl.a stryk för att han är homosexuell, vad är det värsta du råkat ut för? För att du är du?
– Jag har haft tur. Men råkat ut för två personer som inte accepterar mig, de förstår inte. Det är inte supernära. Så det gör mig kanske inte ledsen, det är människor som kommit in i min familj. Personer som aldrig vill se mig för den jag är. Som inte ens pratar till mig. Jag kan inte förstå hur man inte kan acceptera något som inte har med någon annan än mig att göra.
Foto 1- 4: Peter Knutson >>
Foto 5: Calle Elf >>
