”Sådär, sätt dig här.. lite mer till höger så jag syns.. hallå.. tittut!”
”Mamma, mamma! Kan du inte ta henne, jag orkar inte…!”
”Puuh, sådärja, blev helt svettig av nallen – morsan, hur länge ska vi hålla på? Vart är käket?”
Idag firar vi 7 veckor med vår underbaring (måste ju variera ordet stjärna! höhö) och det får mig att tänka på hur det faktiskt är att vara mammaledig (eeh, känner att den där röda tråden ungefär var lika bra som på parlamentet i sista minuterna! ha). MEN jag vill säga såhär.. och jag vill vara ärlig.. och tydlig.. och rak.. för det är PRECIS SÅHÄR det faktiskt är att vara hemma om dagarna.. och nätterna!
DÅ jag var yngre, eller så länge jag kan minnas, har jag alltid trott att då man är mammaledig är man LEDIG. När alla andra sa att det tar hur mycket tid som helst att faktiskt bara vara med barnet kunde jag inte för mitt liv begripa mig på dem. Hallå? Hur lång tid kan det faktiskt ta att ta hand om en annan människa? Sköter de inte sig själv?
En vanlig dag, vi vaknar upp, ibland är det ”en ko på isen” det vill säga är inte bröstet framme inom fem sekunder (på sin höjd!) skriker någon i falsett om inte värre.. andra dagar har vi det mys i några minuter innan krisen är framme. Hon ammas. Hon ska upp, hon ska rapa (ibland tar det 1 minut, ibland tar det en kvart!) hon ska spy, ibland är det en fis i rymden, ibland är det ett vattenfall a la Niagara, hon ska lugnas ned och leka med.. ibland länge, ibland kort, här brukar hon trycka iväg en rackabajsare (om hon inte gjort det under amningen!) och hon ska byta blöja.. här kan det ibland också bli bad.. också kanske man kissar en stråle rakt ut på golvet också – kan ju hända liksom – så då får man trycka på henne en blöja för att sedan lägga ifrån sig lilla bruden i myspölen och för att därefter (då hon skriker – gärna hur många nivåer som helst) torka upp allt kiss på golvet – som helst har hunnit fastna lite här och var – springa tillbaka till tjejen som nu är illröd av svett, ta upp henne, vagga henne fram och tillbaka.. hon lugnar ner sig.. puh..
Åh nej, är det där diskhögen.. eeh, jag får ta den då hon somnat.. och juste jag lovade ju att tvätta också.. ”sååjaaa Novah så.. se till att somna nu!” Så sjunger man blinka lilla stjärna och hon lugnar ner sig.. Bra, jag testar att lägga ner henne. BOOM. Tillbaka på ruta ett. Vi skriker va? Jajamän! Upp igen! Vaggar fram och tillbaka – tittar på snön, som hon kanske inte ens ser – men som jag pratar så vackert om. Hon somnar. Hurra. Vi testar vagnen. Försiktigt… försiktigt.. jag lägger i henne.. sådär mysigt och gosigt.. springer och smyger till disken.. Då startar gnället. Jahaja.. då kör vi vagnen fram och tillbaka.. Jag hinner inte mer än att spruta ner köket med ”yes” förrän jag är tillbaka hos henne, som egentligen vill upp.. Vi är nu inne på andra timmen från amningen.. Testar att lägga ner henne igen.. Njeeet. Upp! ”Mamma jag vill upp!”- blicken är lika vanlig som svenska flaggan på nationaldagen.
Den tredje timman från amningen. Ja, då är det amning igen. Jag brukar amma var tredje timme och det går hur bra som helst. Vårt mönster är perfekt tillsammans och det är jag SÅ tacksam och lycklig över. Men all disk? All tvätt? Allting annat som man hakar upp sig på här hemma? Kaffekoppen? Hann den bli kall? Fick jag ens frukost denna morgon? Ahaaa, det är såhär svett luktar under armhålorna..? Alla kuddar ligger huller om buller? Va, slutade pappa jobbet redan? HUR I ALL VÄRLDENS TID gick denna dag ens framåt? SÅ SNABBT?
Summa kardemumma. Att vara mammaledig – vilken respekt jag har för detta nu. När alla frågar – ”vad gör du egentligen om dagarna?” vill man helst nita de med en rak höger – men jag är snäll. Jag förklarar och säger att allt är fantastiskt, för det är det, men jag lovar att jag känner mig exakt lika stressad som jag faktiskt gjorde på jobbet. Man ska ta vara på tiden – ja visst – och det gör vi.. om vi så är inne hela dagarna så tar vi vara på tiden, för jag ska banne mig vara med den här bruden vid varje steg hon tar. Hon är det finaste vi har. MEN tänk på det innan du frågar och innan du ens tänker tanken att de som är hemma med barn – har det slappt. Det är det SISTA vi har. Hurra för alla mammor! VÄRLDENS BÄSTA JOBB! <3 NI ÄR SÅÅ GRYMMA! (okej, VI är.. jag kanske är lite grym jag med!).
