Hejsan! Har hängt här på din blogg ett tag och har förstått att du fick Aaliyah och Jamie ganska tätt.Det är såhär att jag har två döttrar, den ena på 7 år och den andra på snart 5 månader. Jag och min man verkligen kämpade för att få våran lilla bebis.Och jag har precis plussat igen. Och det känns så förvirrande för mig, för den stora delen av mig längtar efter många barn, en stor familj och att det är ett självklart ja att få en till liten knodd. Men en liten del av mig får ångest över att min bebis kommer ”glömmas” bort. Hon kommer vara 13 månader isåfall och det känns som att man kommer att missa mycket utav henne om det kommer en nyfödd.
Hur var dina tankar när du plussa med Jamie? Jag vet inte hur lång tid efter Aaliyas födsel som du plussade med Jamie, kände du, superwomen som du är, någon tvekan? Och hur blir det egentligen? Missar man mycket? Känner man att man räcker till?
Tanken på abort gör mig illamående, jag gjorde en abort i vecka 21 när jag var 18år och ut kom en pojk, med både fingrar och allt. Jag var så chockad då, förstod inte att det faktiskt var en bebis som skulle komma ut då. Så abort känns otroligt långt bort. Det känns som att välja mellan två val från helvettet och bara försöka lista ut vilket av dem man kommer orka leva med. Fyfan får ångest över att ens fundera i dessa banor.
Så snälla, berätta gärna om dina tankar du hade när du plussa med Jamie, hur det blev och hur du känner nu. Om du orkar såklart. Vet ju att du dealar mycket själv nu. Tack för allt!
Hej sötis! Jag blev helt förtvivlad när jag fick veta jag var gravid igen. Vi hade precis kommit hem ifrån sjukhuset. Plussade när Aaliyah var sex månader, men hon var egentligen två månader, eftersom hon föddes nästan fyra månader innan fullgången tid. Jag mådde extremt dåligt utav att bli gravid så tätt inpå. Grät hysteriskt, kände mig inte lycklig i mitt äktenskap och hormonerna var överväldigande. Aaliyah var fortfarande sjuk. Syrgas och många uppföljningar på sjukhuset. Neonatal var inte långt borta. Jag kom ihåg hur jag dag in, natt ut, bad till Gud, att hon skulle överleva. Så orolig över att jag skulle få dålig karma utav att plötsligt bestämma sig för vara Gud och ta bort ett liv. Psykade mig själv ”Tänk om Aaliyah dör om jag gör det. Tänk om Aaliyah är döende och det här är guds sätt för mig att ge mig ett till liv som jag kommer älska och behöva mer än allt.
Min hjärna skrek Behåll inte, men mitt hjärta skrek Behåll. Jag var förstörd. Ängslig över att oron skulle ta över. Att min kropp skulle starta igång en blödande graviditet av all stress, föda för tidigt och uppleva neonatal igen. Skräckscenario. Men hade fött Adriano fullgången och vår neonatalläkare blev så glad när jag berättade jag var gravid igen. Han var så snäll, log så stort och utbrast grattis. Sa det ovanligt att föda för tidigt igen. Så jag kände ”Klarar jag av att överleva neonatalresan, klarar jag vad som helst.” Jag har gjort abort en gång. Väldigt tidigt inpå. Blev gravid två månader efter jag fött Adriano och jag kände bara ett starkt och stensäkert nej. Klarade inte av ännu en graviditet så tätt inpå. Vara trött och fylld utav överväldigande hormoner medan Adriano hade kolik, sov dåligt och min kropp och psyke hade inte ens hunnit återhämta sig. Så jag var helt säker på att abort var det rätta att göra just då, men efter Aaliyah, kände jag abort, var helt fel. 
Jag mådde faktiskt bra under graviditeten med Jamie. Det var en normal och sund graviditet. Jag är så glad att jag behöll honom, för han är verkligen solstrålen i vårt liv. Så glad, trygg och lugn utav sig! Slapp helvetesvärkarna. Fick igenom en planerad kejsarsnitt och det var en läskig, men spännande upplevelse, att inte ha ont, medan jag ändå var vaken och kände kirurgernas händer var inuti ovh drog i magen. Det är ett år och en månad mellan Aaliyah och Jamie.
Jag fick åsidosätta Aaliyah mycket när Jamie kom. Aaliyah var alltid i mina armar, och helt plötsligt, kom en till, som var helt beroende utav mig. Det gjorde Aaliyah svartsjuk och hon är fortfarande svartsjuk över Jamie och kan slå till honom och bita honom. Hon är fortfarande så liten. Så jag kände ändå jag missade mycket utav Aaliyah. Kunde inte fokusera helt på hennes utveckling. Aaliyah kräver väldigt mycket, har hett temperament och bankar sitt huvud när hon inte får som hon vill, och det kan vara jättestressigt att släppa Jamie som inte vill ner för förhindra att hon skadar sig. Sen skriker de samtidigt och behöver mig samtidigt också. Inte alltid lätt när de bägge är så små. Men det är sant att det är en stor skillnad på att gå från ett barn till två, medans den tredje bara flyter på och hänger med. Jamie blev en lugn bebis och han går nu. Så svag för lilla minstingen <3 Helt kär i honom!
En graviditet är psykiskt och fysiskt påfrestande. Speciellt när man lider utav psykisk ohälsa, vilket jag gör, och hormonerna har verkligen varit extremt jobbiga. Att bli mamma och vara mamma är det svåraste heltidsarbetet i livet. Man orkar inte, men kärleken gör allt värt det. Jag beklagar att du fick föda ut en utvecklad bebis. Det måste ha varit helt traumatiskt. Men det är sååååå stor skillnad på att vara gravid och göra abort innan vecka tolv än vad det är att göra abort i vecka 18-21 då bebisen hunnit utvecklas helt nästan. När det är tidigt, har det inte hunnit bli en människa. Embryot är säkert bara några mm nu. Så är det en tidig abort med tabletter, är det bara en äcklande känsla att blöda ut blodklumpar, men är det långt åt gången, och bebisen är utvecklad, är det såklart, någonting så hemskt, sätter sig på minnet.Det är jobbigt men också gulligt att få barn tättinpå. Syskon blir till bästavänner. Ser så gulligt ut att se mina två minsta gå omkring tillsammans som små gulliga människor där åldern inte skiljer sig mycket. De kommer bli väldigt tighta efter syskonbeefen, för de är så nära i åldern och utvecklingen. Men jag tycker samtidigt synd om Aaliyah för så fort hon blev typ frisk, fick jag istället fokusera mer på Jamies behov. Hon behövde plötsligt konkurrera över mig. Kommer aldrig ångra Jamie, men det kunde varit lättare med bara två barn, MEN det är trippelt så mycket kärlek med tre <3
Bara du vet svaret. Är ett tredje graviditet, tredje förlossning och tredje barn någonting som känns för jobbigt, svårt och negativt för dig, så kommer det alltid fler gånger att bli gravid och mamma. Du kommer inte uppleva samma misär med en tidig abort som en sen. Och känner du att abort är det rätta, så tänk på att du gör det som känns bäst gör dig och din familj. Man ska orka ta hand om alla barn samtidigt också, så tänk på ditt psyke och välmående, så du orkar prestera och vara en bra mamma, för de du redan har. Njut utav bebisbubblan och utvecklingen och tänk inte på barnet i magen är lika utvecklad som din bebis. Det är en klump med celler, om det är tidigt. Jag är väldigt emot sena aborter. Men en tidig är ok, om man vet med all säkerhet, att man inte vill, kan eller orkar en till. Men känner du i ditt hjärta att det här händer, för en anledning, att du kommer älska barnet lika mycket som sina syskon och kan vara klar med barn efter det här, så fullfölj det, lyssna på ditt hjärta och vet, att även om det blir svårt, klarar en mamma allt som är påfrestande för kärleken är så extremt starkt. Jag kände Jag behåller, för det känns rätt. Jag klarar det och sen är jag klar med att bli gravid och skaffa fler barn, igen. Det kan ändå vara skönare att bli gravid tätt inpå, för då är man klar snabbare och slipper börja om från scratch när barnen växt upp och blivit mindre beroende, jobbiga och krävande. Gör det som känns Rätt för dig. För er. Så kommer det bli bra. Jag stöttar dig oavsett. Din familj och vänner kommer älska och stötta dig, vad du än väljer. Du väljer ditt liv. Vill du välja dig själv efter redan fött fram två liv, så är det helt ok. Bara se till att graviditeten inte går så långt denna gång. Alltid riskabelt med missfall innan vecka 12 också. Men känner du att du inte klarar av att Göta abort, så gör det inte. Behåll. Få graviditeten överstökad och din älskade belöning någraMånader senare. Kommer bli kul för dem sen. Men lyssna på din kropp, ditt psyke, ditt hjärta, ditt samvete och din själ <3
