I veckan bestämmer barnen och deras bästa kompisar på förskolan att dom skulle sova över hos dom! Tankarna snurrade i huvudet självklar tänkte jag, men hur ska det gå med lilla Saga som kan vakna på natten och ropa efter ”mamma och pappa! Vart är ni? Hallå!” Och då får man gå upp och lägga sig bervid henne så att hon somnar om eller att man får gå upp och hämta henne, bära in henne till vår säng, där hon sommar om.
I natt vred jag och vände mig som jag alltid brukar göra pga min graviditet och obekväma sovställningen, plus en vild bebis i magen, hade även hemska mardrömmar om barnen. Men lite orolig var man, satt ljudet på högst om kompisarna föräldrar skulle ringa! Kollade på klockan vid två tillfällen och vaknade tidigt! Fick precis ett glädjande sms! Allt har gått super bra och barnen har sovit hela natten utan problem. Jag blev så himla glad, yes mina två stora flickor har verkligen blivit ”stor” och tar små steg i taget, stolt mamma och man ska nog sluta ha spöken i huvudet.
Konstigt att man kan sakna sina flickor enormt bara genom en natt borta, tomt blir det! Men det är bara att börja lära sig eller rättare sagt vänja sig vid det.
