Emma
När jag gick på högstadiet
Jag var kanske inte världens seriösaste när det gällde pluggandet på högstadiet i Lekebergsskolan. Men jag gick såklart ut med betyg i alla ämnen men var inte en stjärna i teoretiska ämnen men hade däremot bra betyg i alla praktiska ämnen.
Dessvärre hade jag inte heller några speciellt bra lärare och mina klassföreståndare var katastrof dåliga. Något som etsat sig fast i mig är när min manliga klassföreståndare (jag hade en manlig och en kvinnliga som dessutom var gifta med varandra) sa 3 dagar efter att min pappa gått bort att jag minsann inte kunde sörja honom. Att tillägga var att jag var pappas lilla flicka. Deras beteende mot mig var faktiskt under all kritik under mina 3 år på högstadiet.
Men jag hade 2 lärare som faktiskt var bra det var min biologilärare Mats Rosenberg, sen min absoluta favoritlärare och troligtvis den enda som var peppande mot mig under dessa 3 år. Det var Margareta Brandelius eller Maggan som jag tydligen kallade henne i brevet.
Hon var en pärla och även om jag var superkass på franska som jag hade henne i slutade hon aldrig att tro på mig och peppa mig. Idag hade jag såklart velat kunna franska, men det är bara att inse att jag inte är en språkmänniska. Jag får helt enkelt hålla mig till svenska, engelska och teckenspråk som jag faktiskt kan en del av.
Jag kom av en händelse i kontakt med Margareta via Facebook och vi pratade lite fram och tillbaka. Jag blev så glad att hon kom ihåg mig och ännu gladare blev jag när hon berättade att hon hade sparat ett brev som jag skrivit till henne när jag skulle sluta skolan. Hon gjorde en kopia på brevet och skickade till mig, bilden i brevet är från 9:e klass.
Hon var också den läraren som skickade ett grattis till mig när jag fått min dotter.
Jag är glad att vi fått kontakt via FB och jag hoppas på att få träffa henne när hon kommer till Stockholm, vilket jag vet att hon gör då och då.