Tre frågetecken seglade upp mot Stockholmshimlen idag när vi alla tre insåg att det faktiskt är Allhelgona-afton och att normala människor förmodligen ska på fest efter att ha plundrat Buttericks och Systembolaget.
För oss är visserligen alla dagar som Alla helgonsdag eftersom vi alltid ser ut som spöken, även om jag vill hävda att vi i grund och botten alltid beter oss som helgon.
Dagen började väldigt trevligt med fotografering med våra ursnygga dansare Henry, Tommy och Hannes.
Hannes kallas ibland för ”Hanny” eftersom alla våra dansare måste ha namn som slutar på ”y”.
Vi skiter i hur dom ser ut och hur dom rör sig, bara deras namn slutar på ”y”.
Vi höll till i Helgalunden och jag tror nog damerna som bor i husen kring kyrkan smygtittade lite mer än vanligt bakom trådgardinerna med tanke på att gossarna poserade i en varsin pälsfodrad ”mankini”.
Och sedan vaknade jag snabbt upp ur den drömmen.
Jag upplyste en extra nyfiken förbipasserande att vi var ett popband som fotograferades för vårt nya skivomslag, men fick bara ett asgarv tillbaka och frågar mig fortfarande vad som var så roligt med DET…?
Dagen fortsatte med mer fotografering inomhus och när ”Dressman-teamet” hade gått så fortsatte jag helgdagsaftonen med att hamra på den där texten som vägrar ge sig.
Snart är den klar.
Detta ska firas med en mazarin, för det är ju faktiskt Halloween.
Dansarna med ”y”; Benny, Hanny och Henry från i somras på Kolingsborg.
