Medan Reine och Fredrik tog sig till flygplatsen sov jag och Mattias som två utslitna fnask.
Englund och Kempe som gift gammalt par på premiären.
Jag slog upp ena ögat vid 13.23 och slog igen det 13.24.
14.30 slog jag upp samma öga igen och insåg att jag var tvungen att äta något om inte Reine ska behöva sy in alla mina kostymer inför nästa show.
Mattias och jag rasslade iväg till Espresso House och drog i oss halva sortimentet på en kvart.
Med en halv skinkskiva slängande i mungipan gick vi till Tjallamalla, där vännen Kristian jobbar och gjorde där av med hela veckpopengen på saker som glittrar.
Jag blev kär i en kappa i vilken jag insåg att jag förmodligen skulle se ut som en klanderfri Anita Björk eller Anna-Lisa Ericsson i en Hillman-film från 50-talet, och fick den till min enorma lycka i present av Kristian som därmed blev min bästa vän för livet.
Mattias försökte sedan få mig att se ut som en människa i ansiktet och fick använda all sin expertis eftersom det som sitter på det ställe där mitt ansikte en gång satt är gråblekare än undersidan på en grismage.
Med siktet inställt på Wallmans i Köpenhamn tog vi oss över bron och träffade där Henry, hans underbara lilla flickvän Karen och även Anna och Boel som vi jobbar med i showen samt deras vänner från Wallmans och övriga världen.
Wallmans Köpenhamn är fantastiskt!!!
Minnen jag tar med mig därifrån:
1. Showen!
2. Att jag var tvungen att gå utan keps och via mina tillkortakommanden under hela showen. (Ett trauma eftersom jag fortfarande försöker vänja mig vid mitt ansikte utan glasögon och helt enkelt inte psykiskt klarar av att bli fråntagen ännu ett själsskydd…)
2. Tjejen som kickade mig i arslet och sedan blinkade förföriskt mot mig när jag vände mig om för att kolla vad som hade vidrört min södra sida.
3. Tanten som sålde rosor utanför och såg ut som om hon hade flutit i land en timme tidigare och som senare delade tåg med oss tillbaka till Malmö.
4. De två svarta killarna på porrgatan Istedgade som sa ”Hello guys. You want some colour…?”
PS. vi diskuterade hela vägen hem om de var frisörer och helt enkelt ville sälja hårfärg eller om det var andra affärsförslag på gång…
