Och ärligt talat så hatar jag maskiner tillbaka lika mycket, men skvallra inte för då kommer de att hämnas.
Jag är helt övertygad om att maskinerna har ingått en pakt eftersom de ALLTID går sönder när de är i min närhet och jag VET att de är intelligenta nog för att tänka ut diverse hämndaktioner för småsaker jag gör som de uppfattar på fel sätt.
När jag spiller kaffe i tangentbordet tror datorn förstås att jag är ute efter att provocera, men alla vi andra vet ju att det naturligtvis inte är så!
Senast i raden är min lilla praktiska digitalkamera som valde att ge upp andan i helgen och BARA för att jag och icke föreställde robotar när vi lekte charaer på pride i somras.
Maskinerna är snarstuckna också.
Mobiler, datorer, radioapparater, rakapparater, hårtrimmers, miniräknare, skrivare och så vidare i all oändlighet…
De gillar inte mig och jag gillar inte dem…
Och om de inte går sönder så vägrar de fungera… åtminstone som JAG vill…
Ibland fungerar det att slå på maskinen riktigt hårt när de väljer att lägga av, men ibland har det motsatt effekt.
Maskiner tål verkligen ingenting nu för tiden…
När min pappa hällde groggen i teven på nyårsafton 1982 sa han precis samma sak precis efter att Arne Weise hade sagt ”Gott ny…”
Tacka vet jag maskinerna förr!
Det var klass och kvalitet!
Man drog en nylonstrumpa över teven och vips hade man färg-tv!
Det blev inget tekniskt fel på leksaksdjuren man gjorde av kottar och tandpetare!
Som sagt: KVALITET!
Nu är jag upprörd och måste genast avreagera mig på kaffemaskinen i köket på kontoret som alltid vägrar fungera när jag är här ensam… bara för att den VET att jag är här själv och vill ha kaffe…
Om jag tittar snabbt till höger nu så kommer jag att se en lipande kaffemaskin som snabbt försvinenr bakom hörnet för att ställa sig på sin plats i köket och låtsas som att den inte kan springa…
Jag hatar maskiner, men säg det inte till någon… Maskinerna har öron…
Micke och jag när vi leker robotar. Hämnden blev att min kamera gick sönder…
