Äntligen eller vad man nu ska säga. Det var länge sedan Meja gjorde den sortens röntgen. Den som specifikt söker upp neuroblastom.
Magnetröntgen och katekolaminerna i urinen visar inga tecken på recidiv (återfall). Jätteskönt!
Men jag kan inte släppa det till fullo innan svar på mibg’n kommer! Då först kan jag andas ut och gå vidare på andra spår om vad som spökar (med neurologen och endokrin).
Och då tänker jag fasen släppa återfallsrisken helt! Om inte något extremt tydligt tecken skulle dyka upp framåt i tiden… om 1,5 år har femårsgränsen nåtts och man slutar med kontrollerna även om hon aldrig kommer bli friskförklarad.
Meja är iaf piggare med melatoninet, det märks, men hon mår ändå inte bra säger hon. Hur som helst verkar det vara en pusselbit i hennes komplexa sjukdomsbild!
Jag tror inte det rör sig om återfall, men jag mår i alla fall illa. Nojan om att det kommer lysa upp någonstans på bilderna finns där. Och att de andra metoderna inte är säkra vet jag ju.
Hoppas på svar så snabbt som möjligt även om vi fortfarande inte fått någon återbesökstid till Per Kogner för svar :/, vilket vi borde fått samtidigt som röntgentiden… (önskar det fanns fler experter på neuroblastom som inte var lika upptagna som han!)
Håll tummar! Puss!
Igår fick hon kontrastvätskan, det radioaktiva jodet, insprutat. De gav det lite för snabbt så hon fick hjärtklappning och snabb andning och blev skärrad, lilla gumman.
