Hej! Idag har jag ångest. Men först. Jag fick en fråga av en vän om hur jag kan göra ingrepp när du har så ont i käken efter misshandeln? För att jag timmar innan tagit starka smärtstillande som läkaren skrivit ut. Då kändes det inte och läpparna tog ju inte stryk. Såhär ser skadan ut idag, mycket bättre 8 dagar efter. 
Ångesten gäller utredningen som inte skulle läggas ner. Själva grejen är att Olas killkompis (vi kallar honom Erik). Eriks tjej psykar honom att inte anmäla eller vittna, fast hon misshandlat honom innan flera gånger samt andra. Han har lovat att gå till polisen idag men jag tror inte honom.
Jag hjälpte honom med vittnesmål 2015 när han var tillsammans med en annan psykstörd tjej. Vi ville bara hjälpa honom och om han inte vittnar eller går till polisen och styrker sin anmälan på telefon med legitimation så hjälper han ingen. Inte den labila flickvännen, inte sig själv, inte mig eller Ola. Ingen. Förstår ni?
Jag och Erik ska alltså bli misshandlade och hon ska inte få några konsekvenser utan fortsätta få misshandla andra människor. Vilket hon kommer göra eftersom hon gjort det många gånger innan. Hon tar nämligen stilnoct och dricker på det. Det hade hon gjort samma kväll vi var där också. Allt detta är jag så jävla ledsen över.
Jag kommer inte ge mig och jag kommer kämpa tills jag dör nu. Utredningen ska fortsätta! Hon får inte göra såhär mot massvis andra personer konstant. Jag fick också reda på att hon är jättevältränad och det var därför min skada blev så illa. 
Annars är naturen så fin och att vara ute med hundarna är njutningsbart så in i bomben. Idag håller jag på med tradera vårstädning. Samt deklarationen – inte roligt, men ett måste. Jag vill gärna äga en kolonilott en dag. Dom är så fina!
