Igår fyllde min lilla pojke fyra år. Kan inte förstå att han blivit så stor. Världens charmigaste och coolaste unge. Jag hoppas att han alltid har modet och styrkan att fortsätta vara precis den han är och att han ska fortsätta rocka sitt långa hår och bära sina klänningar med stolthet. Det finns ingen som han. <3
Vi hade en kanondag med massa presenter och extremt mycket fika. Så han var väldigt nöjd.
Hans sk pappa ringde såklart inte ens. Eller pappa är dumt att kalla honom. Spermadonator är ett mer passande ord. Men han bemödade sig ju inte ens med ett samtal när Winston fyllde år för en månad sen heller så jag hade inga höga förhoppningar för gårdagen heller. Jag försöker verkligen att inte lägga energi på människan, herregud, gudarna ska verkligen veta att jag kämpar men när någon medvetet sårar och sviker det dyrbaraste man har, ens barn, så är det väldigt svårt att trycka på pausknappen vad det gäller känslorna. Man blir både förbannad och förtvivlad. I söndags skulle han hämta killarna och åka till Andys med dom för det är flera, flera månader sen de träffades sist, men nej, vi hörde inte ett pip. Som tur är har jag slutat säga till killarna att pappa ska komma. För då slipper dom åtminstone den besvikelsen. Mina fina, underbara, kloka, fantastiska pojkar, jag är så otroligt stolt över dom o de små gentlemännen som de har blivit. Jag ska göra allt i min makt för att det ska förbli så. Att de ska bli fina män. För jag vet iallafall verkligen hur jag inte vill att de ska bli.
Idag ska jag och Jimmy och vår arkitekt åka och titta på vårt nya hus. Vi ska ju bygga om och inreda vinden men då huset är k-märkt så fick vi nej så idag följer arkitekten med för att lättare kunna se hur vi ska göra om ritningen för att få igenom bygglovet. Ska bli kul att se det igen för jag har nästan glömt hur det ser ut. Vi var på visningen i våras så det var ju ett tag sen.
Ha en fin dag allihopa!
