Ja.. då hände det igen. Men den här gången hann jag reagera och avstyra skapligt i alla fall så blev inget allvarligare än så. Men jag hann bli väldigt trött.
Det har varit ganska mycket stress förra veckan och så även igår, jobbrelaterat. Det är väldigt rörigt just nu och det märks i min kropp. Stress är som sagt tidigare min allra största bov och mitt AddisonJag skriker högt när jag stressar upp mig. Jag har heller inte sovit mina 8h om natten på säkerligen ca 1 veckas tid. Igår glömde jag p.g.a. stress ta mina vitaminer och mineraler, jag hann inte äta innan träningen då jag dessutom skulle köra dubbelpass och jag var sååå trött p.g.a för lite sömn. Jag doserade duktigt upp 40min innan passen med 10mg kortison och envisades med att genomföra fyspasset på polestudion. Ibland mår jag mycket bättre av träningen då jag stressar ned när jag får röra på mig så fanns bara ett sätt att reda på hur kroppen tänkte reagera. Prova!
Det gick skapligt men jag fick kämpa, musklerna orkade inte hålla ut riktigt som jag ville och tyckte. Efter fysen tog jag beslutet att åka hem för att ladda på med mat och hoppa pass nr 2. Jag var skakig och svag och kände mig yr. Jag hade inte gjort ett bra polepass i det skicket samt att jag hade fått kämpa i säkert 2-3 dagar med att få kortisolnivån rätt igen och få tillbaka min energi och ork. Det är inte värt det. Blodsockret var alldeles för lågt för att hämta ny energi och ladda om.
Gissa om jag blev lycklig när jag insåg att jag hade fryst in pasta från helgen och kunde kasta i mig mat på en gång när jag kom hem! Alltid älskat mat och tyckt det varit jobbigt med lågt blodsocker (folk brukar be mig äta när jag blir otrevlig….) men det är ännu mer påtagligt nu med den här sjukdomen.
Så vad har vi lärt oss återigen då? Jo… det räcker INTE med att dosera upp med kortison och tro att allt blir bra. Livsstrategi Skalman, man måste ÄTA och SOVA bra också. Ta sina vitaminer och mineraler. Se till att ha salt och vattenbalansen rätt. Det handlar inte bara om medicinering. Och det viktigaste av allt som också är det svåraste av allt! Stressa inte! Nu är det ju tyvärr så att samhället inte ser ut så… så när det blir mycket stress får vi helt enkelt anpassa livet och dra ned på övriga saker. Men det är där jag har så svårt. Jag vill inte dra ned på det jag brinner för och jag vill inte dra ned på min träning och mina sociala aktiviteter. Envisheten kan både hjälpa och stjälpa ibland. Jag vägrar begränsa mitt liv helt enkelt och ibland straffar det tyvärr sig.
Så ät, sov, stressa inte, anpassa och planera, prioritera och på’t igen! Gör om gör rätt! Lär er säga NEJ (still working on that in my case) och lyssna på era kroppar.
Jag är fortfarande väldigt trött idag men sovit 7,5h åtminstone så hoppas jag sakta men säkert vänder det här rätt på ett par dagar nu. Ska försöka att stressa ned på jobbet också även om det är det svåraste av allt just nu. Jag låter mig dock inte slås ned för det utan det är bara att ta nya tag!
Over and out.. snart lunch!
/Kehlan
