Den 27/4 var jag på ett läkarbesök på S:t Göran för att få lite koll på mina könshormoner samt för att få träningsråd av en läkare som jag blivit rekommenderad av Frida Palmell. Jag har kämpat länge med muskelkramper som kommer och går samt med att få ordning på orken för att kunna träna 5-6 pass i veckan som förut. Min mens har krånglat och det har hänt saker i min kropp som jag inte förstår och ingen sjuksköterska, läkare eller barnmorska har velat ta i detta utan bara hänvisat mellan varandra, slagit ifrån sig att det skulle vara ett endokrint problem alternativt sagt att alla mina labbprover ser bra ut. Nu skulle jag äntligen få en second opinion.
Mycket trevligt möte! Då den här läkaren har hand om en hel del patienter som tränar på elitnivå kändes det som träningsperspektivet att jag ville kunna träna 5-6ggr i veckan var fullt accepterat och inga konstigheter. Min första läkare här i Sthlm tyckte jag kunde låta träningen bli lidande och att jag inte kunde räkna med att träna som förut. Här möttes jag av ett: ”Självklart ska du kunna det, inga konstigheter. 5-6 pass i veckan är ju inte mycket”. Haha! Så skönt! Perspektiv… så viktigt! Man måste ju utgå från vad som är normalt för patienten… inga standardiserade normer.
Dock hade han inget jätterevolutionerande att komma med tyvärr. Labberna ser bra ut tyckte även han men testosteronet är aningen lågt vad jag förstod. Han rekommenderade mig att testa DHEA under en 3månadersperiod för att se om jag mår bättre och orkar träna mer på det. Ska jag bygga muskler kommer jag behöva det här preparatet tyckte han. Vad jag lyckats läsa på själv ska det även kunna ge mig mer energi och ork samt hjälpa till att motverka benskörhet. Även läst att det ökar libidon, vi får väl se! Haha! Testa och märker du ingen skillnad efter 3 månader kan du gå av var rådet. Bett min läkare på Karolinska kontakta mig för att få det utskrivet får vi se. Jag har tidigare tackat nej till detta men då visste jag inte att proverna visade så lågt samt blev avskräckt av diverse biverkningar som räknades upp. Läkaren på S:t Göran försäkrade däremot att på låg dos ska det inte vara några problem. Är väl som alltid med den här sjukdomen tänker jag, trial and error. Enda sättet att få reda på hur jag reagerar är att prova.
När det gäller kramperna hade han en teori som möjligen skulle kunna förklara dem. Men då det finns lite studier på detta är det just en teori, så jag ska nu vara lite försökskanin och rapportera tillbaka. Fick med mig en studie från Danmark hem jag inte hunnit läsa än, men det handlar om adrenalin. Man menar är att när en frisk person tränar höjs adrenalinnivån. Adrenalinet gör ju så att hjärtat pumpar snabbare och mer blod går ut till musklerna… musklerna får alltså mer syre. I en Addisonkropp finns inte riktigt den här reaktionen och det som kan vara en anledning till kramperna är helt enkelt att musklerna inte får tillräckligt med syre för ansträngningen. Det han skulle vilja att jag testar nu är om jag får samma problem och reaktioner på cardioträning som i styrketräningen. Suck… I hate cardio. MEN, min nyfikenhet är väckt. Ska försöka ta tag i lite löpning här nu i sommar får vi se hur kramperna och kroppen reagerar!
Så…. slutsats. MYCKET trevlig, kunnig och empatisk läkare som vågade sig på att spekulera och diskutera alla mina konstigheter samt kunde lugna mig med mina farhågor och rekommendera ett försök till lösning i alla fall. DHEA. I övrigt får vi experimentera på. I’m on it!
/Kehlan
