Tålamod från bådas håll
Det är bara förnamnet av vad som krävs för att klara leva med en som har ADHD som går från noll till hundra på ett blink. Tänk att aldrig riktigt veta läget eftersom det kan gå i 180 utan att du ens hinner uppfatta signaler precis som en jakthund med sin nos lika snabbt kan får upp upp spåren på ett viltdjur, ja så laddat kan det vara att leva med en person som har ADHD. Det låter läskigt kanske men allt måste inte vara ris bland rosorna. Det är känslornas diagnos och från super glad till förtvivlan med tårar utbrott och där energin totalt pumpat ur en till pang rörande skämmande försiktig ånger där man bara önskar kramas eftersom det inte går beskriva och förklara sig och vad som hänt inom sig eftersom man själv inte kan sätta ord på saker och ting ibland. En kram och värmande lugn hand är oftast ett bra verktyg samt ett gott lyssnande öra som inte måste ha lösningar att komma med men som bara lyssnar på en eftersom munnen kan gå i ett.
Det ställer stora krav och uppoffringar
Jag kan bara skriva om mitt eget och inte om andras liv men ett förhållande är inte enkelt oavsett diagnoser eller inte men många krokben som normalt kan vara enkla för människor kan bli jätte problem en person med ADHD som inte uppfattar alla signaler eller förstår dom om man inte är vaken och är öppna med kommunikation sin emellan. Innan min diagnos var det katastrof stundtals med kommunikationen och förståelsen mellan varandra. Allt är hans ADHD, och precis så har det varit sedan jag fick min diagnos men allt får ta sin tid och det gäller att båda får smälta det oavsett om det tar tid eller ej. Det är inte bara jag som måste lära mig om livet och hur man hanterar känslor och tankar utan det gäller att den utan diagnosen verkligen tar till sig och min sambo har verkligen kämpat min ängel! Många timmar med läsa på samt utbildningar om ADHD för att kunna anpassa sig till ett nytt liv bara för min skull samt familjens. Vilket uppoffrande och vilket tålamod det krävs av den utan diagnosen och jag är evigt tacksam att Christel orkat med mig och älskar henne otroligt stark varje dag.
Många med adhd är lika bra på visa känslor som vi är på dölja dom och det krävs tålamod samt förståelse för att orka med det kan jag tänka mig. jag är lättad att diagnosen kom fram just för att kunna använda sina verktyg och dela med sig av dom för en bättre relation.
Lika mycket som jag måste lära mig acceptera att alla är inte lika snabba som mig som måste andra lära sig mina mönster för att underlätta förståelsen.
Läs min sambos starka inlägg om vardagen med mig
