Ligger nu med febern som är tillbaka igen, segt men hoppas det lägger sig lite inför morgon dagen. Måste skriva av mig lite för att kunna arbeta på sorgen jag känner just nu.
Imorgon ska jag säga ett sista hejdå till en vän som har hat en stor roll i mitt liv speciellt när jag blev mamma. Minns dagen som igår när jag klev in i en föräldragrupp och var livrädd att det skulle vara dömande mammors var 30+. Men möts utav en glad tjej med en tjock liten söt bebistjej i sina armar, presenterar sig och nämner en gemensam tjejkompis namn. Det klickade verkligen direkt mellan oss och vi kunde verkligen stötta varandra i att vara unga mammor. Sen kom dagen du får en lägenhet bredvid mig, vi hade verkligen varandras rygg. Vi båda hade det tufft unga ensamstående mammor, men vi lagade mat ihop och hjälpte varandra så gott vi kunde.
3 veckor innan det hemska beskedet fick jag ett så fint halsband av dig med fatimas hand, ett brev om hur mycket du tänkte på mig när du såg detta. Kommer alltid minnas hur omtänksam du var och glädjen du alltid spred. Det känn så tungt att veta du är borta nu, att dina barn har förlorat sin mamma, familjen har förlorat en dotter, att vi vänner har förlorat en fin vän. Hoppas du har funnit ro och är på ett bättre ställe nu min fina. Tänker på dig och barnen varje dag.
