Oktober 2011

Överraskningsbesöket resulterade i en kortare krogsväng och ett par glas vin. Sedan tog vi en taxi hem till hennes mamma där Katja bodde tillfälligt. Själva entrén lämnade väl mycket övrigt att önska. Vi “skulle vara tysta”, något som sprack totalt från början till slut. Buller, fniss, skratt och oväsen. Mamma öppnade dörren, och jag utbrast MAMMA och gav henne en stor kram när hon yrvaket öppnat och tittade på mig som jag var från en annan planet.

Däremellan, till avskedet, var det vackraste och innerligaste jag någonsin har upplevt i hela mitt liv. Jag har inte för avsikt att förringa tiden med, dåvarande känslor för, eller att göra någon annan ledsen. Jag syftar där på mina 3 sedan länge avslutade inom “etablerade relationer”, M, P & N. Dessa båda kvinnor är nu bland mina närmaste och bästa vänner, men gällande ”Det vackraste” är det är så här jag känner och det måste jag få göra och jag vill ha det sagt. Det är sanningen.

Det är ett av dom tillfällen jag under alla omständigheter kommer minnas på min dödsbädd. Oavsett allting annat som hänt, eller kan komma att hända under tiden med, eller efter, Katja. Man kan aldrig veta vad någon annan känner, men jag törs säga att det här var så nära man kan komma, för ingen kan uppleva någonting liknande, att på en enda sekund känna som om man sammansmälter med sin egen saknade halva, utan ett gensvar från någon som känner på mer eller mindre samma sätt. Det går inte att göra en fake på det. Eller hade jag fel? Kan man ge det rätta gensvaret bara för att man själv blir så överöst med bekräftelse?

Jag sov inte en sekund. Möjligen slumrade, men varken kropp eller medvetande kunde eller ville somna ifrån den här innerligheten. Det vackraste. Kanske av rädsla att det skulle vara borta?

Morgon. Ett plan som ska gå, två människor som är kraftigt bakis, kraftigt försenade och blir ännu mer försenade för att dom totalt saknar förmågan att släppa taget om varandra.

Har du varit med om ”onenightstands” där du helst vill personen ska försvinna så fort det bara går? Där allt bara känns fel, besvärligt, oöverlagt, förhastat, eller som ett enda stort misstag du till varje pris borde undvikit? Bara tråkigt och pinsamt.

Har du varit med om en första natt, där du knäböjer på golvet och kysser hans/hennes fötter, smakar på varenda tå en efter en, eftersom det är det sista nakna? Eller har du träffat någon som gjort det på dig – kysst varenda millimeter av dig från öronen, naveln, benen, händerna, håret. Första morgonen tillsammans. Under mer än en timmes tid. I ett patetiskt försök av två personer att klä på sig, men där den du träffat inte andats in en enda droppe luft som inte filtrerats av doften från din egen hud innan. Som om all annan luft i hela världen inte är möjlig som livsuppehållande för personen ifråga? Det har jag.

Jag vet även hur det känns att senare se samma person, med identiskt ansiktsuttryck, fast med en annan man – en man som inte kunde bry sig ett skit mindre om vem det är han är med, så länge som han får tömma kuken utan att hans fru märker någonting i rummet intill.
Undrar du (fortfarande?) varför jag skriver? Tror du jag vill försöka förstå, tror du jag vill ha input, eller tror du hela berättelsen bara är lögn och förbannad dikt för att tillfoga någon annan människa skada? Tror du jag har någonting att tillföra, eller förutsättningar att förstå, om det kommer till dialoger om när någonting gör ont?

Jag skulle vilja säga ”läs mer innan du bestämmer dig”. Gud ska veta jag har mer att ventilera och berätta, mer jag inte förstår. Innan du bestämmer dig – läs vad jag varit med om, hur jag agerat under dom givna förutsättningarna. Sen kan du bestämma dig. Jag skulle vilja säga det, men jag har slutat förvänta mig saker. Utom obegripligt agerande, och besvikelse.

När hon lämnade mig vid gateway på Landvetter kysste vi varandra innerligt till dess att personalen var mer än lovligt otåliga på att jag skulle gå ombord. När jag gått genom gateway och blickade ut tillbaka mot där hon stått såg jag henne gå iväg. Hon torkade av munnen på tröjans underarm som om hon fått nåt skit på läpparna. Grovt. Rejält. Manhaftigt.