Eftersom ni känner mig så vet ni att jag har otroligt mycket att berätta för er. Men det går inte för jag är sjuk. Jag kan inte. Jag kan inte röra mig. Jag har inte kunnat det sen jag födde. Jag ska göra det lite grann för er skull ändå, men ni ska veta att varje ord som jag skriver här är en ansträngning och en obeskrivlig smärta och fan va jag är dålig på att berätta saker kort, men nu ska vi se här.

Förlossningen får vi ta en annan dag, men den slutade med akut kejsarsnitt. Ett komplicerat sådant, men det fick jag inte riktigt veta. Eller jag uppfattade det inte. Sen började smärtorna i magen men eftersom jag gjorde allt som sköterskorna bad mig om så var det inte riktigt någon som misstänkte att något var fel. Sa dom, gå så gick jag. Sa dom kissa, så kissade jag osv. Jag grät och skrek och det smärtade trots morfininjektioner och konstanta sprutor i benen, men jag gjorde som dom sa så då trodde alla att jag läkte och gjorde framsteg.

Jag kände att något var fel ganska omgående. Idag kom läkaren och berättade att jag fått en infektion i livmodern och att det är därför som smärtstillande inte funkar och jag mår så dåligt.

Infektionen gör att jag har lättare för att få en blodpropp och den informationen gjorde att jag sluteligen fick ett psykist sammanfall. Jag måste ta sprutor själv (Bingo) och jag får inte lämna sjukhuset. Jag vet inte vad blodpropp är, men i min värld så kommer jag att dö. Jag vet att jag är dramatisk, men jag är ju så som person och jag kan inte riktigt ändra på det så jag har nu smärta som inte kan lindras, jag kan inte röra mig för att ta hand om mitt barn och jag tror konstant att jag ska dö.

Tur att Bingo är som en barnmorska. Han fixar med allt runt mig och Ringo och nu kommer vi in på Ringo och nu så började jag gråta på en gång. Jag gråter hela tiden. Jag gråter när han gråter, jag gråter när han inte gråter för då gråter jag av lycka, jag tror att han ska sluta andas hela tiden, jag kan inte fatta att han är min. Jag gråter när de tar blodprov på honom, jag gråter när jag får veta att han gått ner 480 gram på två dygn för att jag inte har tillräckligt med mjölk i mina tuttar. Jag gråter när jag ser hur han suger och inte får tillräckligt med mat, fan hörrni jag är ett jävla vrak. Det värsta vraket som finns och jag har lovat Bingo att jag ska söka hjälp så fort vi kommer härifrån. Om jag inte dör av den där proppen vill säga.

Ringo är ett mirakel. Jo men han är det. Han är inte som andra barn han är finare, snällare, smartare ha ha ha… Men hörrni shit vilken liten kille. Och jag kan inte ens ta upp honom när han gråter. Tror ni att jag gråter av det eller?!

Tack alla läsare, jag ser att det är 2000 kommentarer på mitt inlägg, tack vänner för sms, jag har inte svarat på dem för att jag konstant ammar. Eller gråter.

Snart är jag tillbaka igen. Kanske bara om ett par dagar. Om jag inte dör av en propp såklart.