Sleep, I should sleep. Men har så jäkla ont i magen, så det lönar ändå ingenting till att försöka. Sova alltså.
Idag var jag sjukskriven från skolan. Varit med Calle hela dagen, först var vi på Södersjukhuset, fick prata med barnmorska, kurator osv, och sedan käkade vi sushi och dumplings till lunch. Det är knäppt egentligen, för jag är sugen på mat KONSTANT, men såfort jag äter får jag ont i magen, riktiga krampar, och det känns som att allt ska komma upp… Ändå fortsätter jag äta. The logics…
I morgon ska jag försöka orka mig upp till skolan. Fick en fråga, om jag blev gravid trots att jag hade P-staven insatt, (preventivmedel i form av mjuk plats stav som sitter i upp till tre år) vilket ju SKA vara nästintill omöjligt. Och så var inte heller fallet. Jag blev gravid innan vi satte in P-staven, och när ett aborttest gjordes samma dag som staven sattes in var det negativt då det gått för kort tid för att se via graviditetstest. Var alltså redan gravid när P-staven sattes in, och den skyddar inte mot graviditet när man är gravid, och påverkar heller inte barnet på något sätt om graviditeten som sagt skett INNAN p-staven satts in. Tror det är mycket mycket svårt att bli gravid under tiden som man har en väl fungerande P-stav, men att bli gravid som jag blev är också mycket ovanligt.
Att P-staven satt där den satt gjorde ju att det tog lång tid för mig att förstå att jag var gravid, speciellt när jag tillochmed gjort graviditetstest. De ändringar jag upplevde i min kropp trodde jag var på grund av P-staven.
Det var någon annan som frågade hur långt gången jag är, och jag är i vecka åtta + några dagar.
Men vet ni? Jag tycker vi lämnar det här ämnet nu. Det kändes bra att få skriva ut det, för både mig och Calle, och TACK så jätte mycket för allt stöd, såväl här i kommentarsfälten som på privatmedelanden och Facebook. Det har hjälpt mig otroligt.
Ni är bäst, men jag måste få avsluta denna lilla galna resa själv på mitt eget sätt. Utan allas inblandning.
Massa kramar och pussar
-Sanna
Man får tycka vad man vill om det här, om barn, abort och foster i allmänhet. Men att påstå att det är något annat än otroligt och jäkla häftigt, det som sker de allra flesta kvinnor någon gång i livet, och det som börjat hända i min kropp, det kan man nog inte göra.
