Ja min rubrik talar ju lite för sig själv, varför ska man egentligen göra som alla andra, när man kan göra precis vad man vill? Vi lever i landet Sverige som jag personligen tycker är ett väldigt bra land med mycket möjligheter och bra saker, men alla goda ting har ju sina nackdelar. I bland annat Sverige så har vi fått för oss att de finns rätt och fel i de valen man gör i livet, som tillexempel att man måste gå i grundskolan, börja gymnasiet, få en utbildning, skaffa sig ett extra jobb på tillexempel Ica, sedan kanske ta ett lån för att skaffa sig en lägenhet, skaffa sig ett fast jobb så du kan betala av lånet, eller plugga vidare för att sedan skaffa lägenhet osv. Men vem bestämmer egentligen vad man ska göra eller hur man ska göra det? Vad som är rätt och fel i samhället? En sak jag vet och märkt på senare tid är att synen på hur man ska göra är ganska ”fyrkantig” för många, vilket jag tycker är väldigt synd. För det ända vi gör då är att vi begränsar oss själva pågrund av vad normen o samhället säger vad man ska göra.
Varför jag tar upp just detta ämne är för att jag själv blivit bemött på väldigt olika sätt pågrund av ett val jag gjort.
Jag har nu valt att sluta skolan.
Just dem orden kanske väcker en massa tankar hos er, som jag tror skulle göra hos de flesta. Varför? Vad ska hon göra istället? Är hon dum i huvudet? Hur tänker hon?
Ja hur tänker jag egenligen? Jo det ska jag berätta. Min mamma har alltid varit underbar och öppen för allt, hon har lärt mig hela mitt liv att man ska ALDRIG göra något man inte tycker om eller inte mår bra av, spelar ingen roll hur mycket pengar man tjänar eller hur mycket social status man får, man ska ALLTID göra det man tycker om, för vad finns det för mening med att göra något man inte njuter av?
Skolan för mig är totala motsattsen till det jag tycker om att göra, jag vill inte gå dit, jag vill inte lära mig något det har att erbjuda att lära mig, jag kan hitta på precis vilken ursäkt som helst för att inte behöva gå dit och jag mår varken bra när jag väl är där eller när jag inte är där, har den ständiga klumpen i magen som när man bråkar med någon man tycker om. Tänker ständigt, ånej imorn ska jag till skolan.. känner efter, jag kanske är lite sjuk? Nej är inte sjuk, men jag vill verkligen inte gå dit, så vad ska jag säga för att inte behöva gå? Just så som jag känner tycker jag inte någon ska behöva känna, och framförallt vill inte jag känna så, därför gör jag något åt saken. För skolan är inget för mig, den gynnar nog många och är en jätte bra möjlighet för folk att skaffa sig utbildningen man vill ha.
Men inte för mig.
De intressanta med detta är när jag berättar för olika människor så möts jag av helt olika reaktioner och åsikter, såklart. Men vissa av dem blev jag nästan lite arg på. Att man ens kan säga så om någon annans val i livet. Blev bemött väldigt många gånger med ” men emma skärp dig vad håller du på med sluta inte skolan, du måste ha en gymnasie utbildning för att komma någonstans i livet, man får inget jobb om man inte går ut gymnasiet, ska du jobba på donken eller, ska du bli yrkes kriminell osv osv ni förstår. Och då blir jag bara så himla arg! Hur kan ni veta att man inte får något jobb bara för att man inte går ut gymnasiet? Har ni själva slutat skolan, sökt och sen inte fått något? Nej skulle inte tro det, utan ni dömmer situationen efter hur samhället säger att det fungerar, vilket jag tycker är både fel och fegt. Uppskattar inte att folk säger till mig vad jag kan och inte kan göra eller vad jag ska och inte ska göra. Det är ju mitt liv och mitt ansvar att forma det precis som jag vill ha det. Inte leva efter vad andra tycker man ska göra och inte vara lycklig.
Så summa kardemumma av det hela så är jag JÄTTE nöjd över mitt val jag gjort. Kommer sluta skolan nu till sommaren, satsa mycket mera på bloggandet och träningen och skaffa mig lite jobb erfarenhet sedan får vi se vart livet tar mig. Men klumpen i magen är borta, jag är glad och möjligheterna på vad jag kan göra nu är oändliga.
PUSSAR EMMA
