Sådär! We did it. Vi besteg Sveriges högsta berg. Ja, det var jäkligt jobbigt, kan ha varit bland det värsta jag gjort i mitt liv, men det var faktiskt värt det. Malin gav upp efter halva vägen men jag och Michaela kämpade vidare hela vägen upp till toppen!
Det är lite roligt för jag har fått så olika reaktioner när jag berättat för folk att jag ska bestiga Kebnekaise. En del rynkar på ögonbrynen och säger ”måste man inte vara jätte-vältränad för det?!” andra skrattar och säger ”vad fan ska du dit och göra” eller, ”jaha, en fjärdedel så stort som Mount Everest coolt”. Och såhär. Man måste väl ha någon form av kondis och uthållighet, styrka i benen osv, men det mesta handlar faktiskt om psykisk viljestyrka. Jag hade ställt in mig på att jag skulle komma upp och då banne mig kom jag upp. Vissa stunder kändes det som att jag skulle dö, men det var inte SÅ jobbigt. Långt ifrån omöjligt. Långt ifrån Mount Everest. Och värt det!
Att gå upp och ner igen från och till fjällstationen tog mig och gänget ganska exakt 13 timmar. Det är brant, uppförsbacke all the way och själkvart fysiskt krävande. När man väl kom upp var det en stor dimma av moln, snö och kyla, och man såg ingenting högst upp på toppen. Hade det varit strålande sol och klar himmel hade upplevelsen troligtvis varit ännu bättre. Nu kändes det knappt som att jag var SÅ högt upp eftersom att man inte såg något annat än snö. Det känns lite otroligt alltihop, men jag har varit uppe på Sveriges högsta punkt! Det ni!
Nedan kommer en massa bilder!
På flygplatsen! Hur fräna kepsar?!
Första dagen på väg till fjällstationen. Tre taggade tjejer
Framme vid fjällstationen!!
Dag 1: gör oss redo för att bestiga Sveriges högsta berg
Hela klassen på rad
Hur fint?!
Sven fyller på vatten i bäcken
Börjar klättra högre upp mot kallare breddgrader
Lunch! Kebnekaise är det vita i bakgrunden
Michaela på en bergstopp brevid Kebnekaise
Framme på toppen!! Ni ser, utsikten var inte amazing direkt. Vi fick klättra upp en och en till toppen allra högst upp och ta en bild, men man såg ingenting alls och jag ser ut som ett snömonster så ni får nöja er med denna bild
På väg ner, trötta och bittra på livet
Supervacker himmel!
Efter att ha bestigit toppen!
På väg ner!
Sista dagen på väg mot Kiruna (Där vi är nu)
KRAM SANNA
