Hur är det egentligen?
Som flickvän att leva med en pojkvän/sambo som har diagnosen ADHD är inget konstigt egentligen, men ibland är det inte en dans på rosor! Under dessa år jag levt med Jimmy så visste jag helatiden att det var något som låg i honom och det var inte det att han var agressiv utan det var det att saker skulle ske på minuten eller att om det inte blev som hade tänkt sig så rasade hela hans värld samman. Men till slut gjorde han sin utredning då han kände att många saker stämde in på honom gällande ADHD och så rätt som sagt så var det så.
För mig var det som en lättand att en pusselbit hade falligt på plats med, vi visste inte vad vi hade att vänta. För honom var det väl också självklart en lättnad men det kom väl som en smäll på en och samma gång för att smälta detta, men sen så kom det med arbetet att transportstyrelsen ej kunde ha honom som tågvärd i tjänsten eftersom det var en fukntionsnedsättning och där kom andra smällen för oss alla. Den som fick lida var ju självklart Jimmy men många gånger försökte jag lyfta upp honom även fast han inte förstod det, jag mena en sån här sak är inte så enkelt att handskas med helt ensammen.
Kan ADHD bli jobbigt?
Sjäklart fanns jag där för honom i vått och torrt, men ibland kan man känna att man gör allt för att allt ska funka punkt och prickat för alla i familjen, Jimmy, barnen, Whilliam och Sudden, utan att det ska bli katastrof eller kallabalik och detta gör att jag många gånger struntar i hur jag själv faktist mår. Jag är inte den som klagar utan den som faktist kan stå på mig och ta väldigt mycket skit från allt och alla, men ibland så kan även min värld rasa i samman för att jag vill allt ska funka. Ibland känner jag mig som en ensam räv men på samma gång känner jag mig som en ”super kvinna” och försöker fixa allt innan det blir katastrof, självklart kräver tjejerna tid men då får man försöka hitta en väg att lösa allt med middags mat, diskplockning och försöka få dom till ro.
Dagarna som man bara vill att dom skall gå väldigt snabbt
Vissa dagar orkar jag kanske inte alltid göra allt bara jag och då vill jag också kunna be om hjälp! Även fast jag inte har någon diagnos. Jag vill alltid Jimmys bästa Alltså då menar jag ALLTID! för att underlätta för honom på alla sätt och vis, många kan tycka Christel du serverar honom på ett SILVERFAT!! JA, det kanske ni tycker men om man vill leva med någon som man älskar i vått och torrt måste man kunna hitta en lösning och ett samspel att undrerlätta för alla, men Tyvärr kan inte jag gör detta helt ensammen utan alla måste hjälpas åt, och se bisterna på vad man behöver förstärkas som kan underlätta för alla.
Jag har ingen diagnos utan jag är en helt vanligt människa men jag har också känslor, jag måste också kunna få känna tycka och göra? Och dom som lever med någon som har ADHD förstår vad jag menar, Jag försöker inte få detta till något negativt men många undrar hur det är i min värld och jag är en person som aldrig ger upp och tror på att saker och ting funkar bara man har viljan, motivationen orken och faktiskt bryta vissa beteende som kan försvåra situationer. ADHD för mig är inget negativt, utan jag ser det som positivt, egenskap, ett driv som många inte har, dom som har ADHD måste lära sig att hitta mönster som kan underlätta deras vardag och lära sig att samspela med den man lever med, för annars är det ingen ide att ens försöka.
Ge aldrig upp, kämpa tillsammans
Jag älskar denna människan så enormt att jag inte kan beskriva min kärlek till honom, du är det bästa som finns i mitt liv och är glad att jag får dela den tillsammans med dig, våra tre fina underbara barn och vår fyrbenta Sudden. Vi kompenserar varandra på många sätt och vi är två olika individer, men tillsammans är vi starka! Ge aldrig upp och det viktigaste i livet är att man har varandra och familjen som får än att vilja kämpa, var och varända dag. Du är en kämp i mina ögonen och slutar aldrig utvecklas!
