Denna dagen har varit långt ifrån fantastisk på flera sätt…
Förutom att min nya dator oförklarligt stendog och vägrar vakna igen så fick jag även veta att mina gymnasiebetyg tydligen inte längre gäller efter jag surfat runt och kollat utbildningar och på något sätt hamnade på en komvux-site som varnade för att just detta skulle hända. Googlade således vidare på ämnet och förbluffades över att detta visade sig vara sant.
Helt sjukt tycker jag.
Hela betygsystemet ska ju tydligen bytas ut nu igen och om man då som jag gått specialidrottsgymnasium ridning back in the days och har samlat betygsdokument från detta samt eftergymnasiala studier – ja då har man genast försatt sig i en jäkligt dålig position i denna soppan eftersom samlat betygsdokument ryker totalt och man kan byta in det mot en gymnasieexamen OM man har tillräckligt med poäng. Men kruxet är att alla kurstimmar man spenderat på specialidrott får man inte tillgodoräkna sig poängen från av någon mystisk anledning… Minst sagt Förbryllande. Som pricken över i:et skulle man tydligen på något magiskt sätt hållt koll på allt detta (varfan har all information om detta varit egentligen? Borde det inte ha skickas ut till alla hushåll och informerats All over nonstop typ så alla 80-talister som jobbat sen gymnasiet kunde rädda sin chans att läsa vidare på sina betygom de ville senare i livet och inte få veta att hela deras gymnasietid räknas som jack shit denada?) och man skulle då vetat att för att kunna använda sina gymnasieår till något så behövde man för att få behålla en del poäng även komplettera så man då fick tillräckliga poäng (2300-nånting) för då kunde betygsdokumenten omvandlas till gymnasieexamen och tre års plugg var inte förgäves…Kanske är det bara jag som totalmissat detta ongoing projekt och levt i villfarelsen att i tvåtusentalets sverige borde det ju inte behöva gå till så att man själv skulle begära ut och skickat in betygen manuellt till skolverket eller whatever – eftersom det fucking stenålderssystemet vi haft inte la in våra betyg i den Nationella databasen på den tiden. Jag menar – Wtf -HUR gammal är jag egentligen? Vet inte om jag ska skratta eller gråta men hela upplägget låter som något från mormors tid eller dessförinnan..
jag pluggade klart 2001 , VARFÖR lades inte mina betyg in i dator utan sparades i nåt jävla pappersarkiv som kan brinna ner närsomhelst?? Det är för mig en gåta. Var det dataåldern vi lever i eller hur hette det nu igen?
Det är ju Skrämmande för fan..
Till råga på allt när jag väl grävde fram mitt jävla betygsdokument så har de naturligtvis fuckat upp det redan från start. Jag har betyg i Engelska B , men Engelska A saknas helt. Jävligt märkligt eftersom man mig veterligen inte kunde påbörja B-kursen före man avslutat A … och ett år stog det att jag endast hade två ämnen! Specialidrott och Naturkunskap (!!!???!!!). What da Hell hände med resten? Jag har ju pluggat heltid dessa år. Fucked up! Hade inte ens märkt detta förut eftersom jag pluggade vidare på komvux och sen fick skicka efter betygsdkumenten för min ansökan när jag började jobba två år efter gymnasiet .. lika bra det känns det som.. det hela är ju ett jävla skämt.
Får väl tolka detta som A Sign.. att det helt enkelt inte är menat att jag ska plugga nåt som kräver grundläggande behörighet för nog att jag pallar läsa upp allt det igen. Studiemotivationen gick genast från dålig till beyond obefintlig.
Man kan tydligen inte förlita sig på nåt av våra statliga system i den här ”välfärdsstaten”..
Nog om detta… Min dag fortsatte avlösas av sjuk värk i handlederna och diverse irritationsmoment och mindre missöden …Jag upptäckte dessutom gråa hårstrån på mig själv- nåt jag är helt säker har med stress snarare än ålder att göra. Både håret och fransarna går även av mer än innan nu senaste tiden så det är definitivt kopplat till mitt mående. Det positiva är ju dock att om det blir helgrått så slipper jag ju bleka det för att bli så blond . Haha What a silverlining… #NOT
Har som ni hör varit allmänt off och osedvanligt drabbad idag kände jag själv.. men Senare under kvällen fick jag ett samtal från en kompis som berättade att denne fått cancer. Jag fick veta hur denne kämpat med detta länge utan att berätta för någon men att personen nu berättat för vänner och familj och ej vill behandlas mer med kemoterapi.
Mina egna problem och demoner kändes med ens fullständigt betydelselösa utifrån detta nya perspektiv vad någon annan jag känner kämpar med och tvingas uthärda
Personen i fråga sa också en annan viktig sak – Att man ska försöka omge sig med så positiv energi som möjligt och må så bra man kan och njuta av livet så långt det är möjligt , ta en dag i taget. (Nåt jag vanligtvis predikar och försöker leva så gott det går efter.. men emellanåt tappar man sin livskraft och ens egna mörker övermannar en och föser in en i ångest, tvivel och bitterhet).
När jag fick höra detta fruktansvärda som drabbat denna mycket starka och karismatiska person så kände jag skam över hur jag -som också är stark- kan låta något så banalt som betyg, värk, livsleda och vardagsproblem mästra mitt mående såpass mycket som det gjort nu.
Ibland behöver man en realitycheck för att inse åter att livet är kort och all tid man lägger på oro, stress och annat negativt bara är waste som försämrar ens livskvalite och förkortar den lilla stund vi har här på jorden.
Det låter ju så självklart, men ändå låter man dessa saker sabba ens energi.., kanske man inte förstår det fullt ut förrän man själv sitter där med ett cancerbesked.. .
Allt är sannerligen Relativt
