…den sista dagen av 2009 känns som vilken dag som helst, men faktum är att för exakt tio år sedan trodde jag att det var den näst sista dagen av mitt liv efter allt tjat om Nostradamus profetior om världens undergång.
Som vi vet med facit i hand så gick ju inte världen under.
Det enda som hände var att jag blev skitfull och halkade på en isfläck på Sveavägen vid 4-snåret på natten och höll på att slå ihjäl mig.
Iklädd kilt, bara ben, inga underkläder och ett kilo glitterspray i ansiktet.
Det var faktiskt hippt 1999!
2000 insåg jag snabbt att den looken var passé, framför allt när jag dagen efter kände frostbetten på skinkorna.
Tio år har gått sedan domedagsperioden och jag är nu en vuxen människa som befinner mig på landet och förbereder middag för mig själv och tre andra vuxna personer på nyårsafton.
Utan glitterspray.
Ska jag vara ärlig så är det inte jag som förbereder middagen eftersom jag är lika fantasilös i köket som Tiger Woods fru uppenbarligen var i sovrummet.
Jag tittar istället på och kommer med uppmuntrande tillrop då och då.
Man ska göra det man är bäst på har jag insett och därför hämtar jag nu whiskyflaskan från skafferiet.
För halsen alltså.
Lite skrovlig idag… igen…
Nostradamus, mannen som fick mig att använda vettlöst mycket glitterspray.
