Jag måste få älta vår resa med Ryan Air i onsdags lite till innan jag lägger alltihop längst bak i medvetandet tillsammans med andra likvärdigt obehagliga upplevelser ur livet, som till exempel att bryta foten på fyllan på en finlandsfärja, bajsa på sig inför någon man är kär i och inse att man blir oåterkalleligen äldre varje dag.
Alltså…
Del 1 Skavsta flygplats
15.00 Lämnar Stockholm med bil.
16.00 Anländer Skavsta flygplats.
16.15 Checkar in och får veta att Ryan Air inte godtar id-kort eller körkort som legitimation, men får även veta att polisstationen som ligger behändigt tvärs över parkeringsplatsen kan utfärda tillfälliga pass.
16.30 Tillfälliga pass utfärdas till en kostnad av blygsamma 900:- per person och jag svimmar första gången.
16.45 Vi checkar in med våra vackert rosa tillfälliga pass och väger in våra väskor. Min väger 27 kilo, Mattias väger 17 kilo och Reines väger 14 kilo,
16.50 Jag svimmar andra gången när personen med döda ögon bakom disken säger att man på Ryan Air, till skillnad från på andra flygbolag, bara får checka in 15 kilo var istället för 20 och att övervikten kostar 220 kronor per kilo.
16.55 Mattias har flyttat tre kilo från sin resväska till sitt handbagage och jag har fiskat upp bagen med mina pärlhalsband från min resväska och lagt i mitt och Reines handbagage, och dessutom har jag slängt pälsen över armen och på så sätt avlägsnat 7 kilo från min överviktiga väska.
Den kalla fisken bakom disken ser mycket missnöjd ut när han ser hundralapparna/fikapengarna för övervikt fladdra iväg med mina pärlor.
17.00 Mattias har nu ett kilo tillgodo i sin packning och Reine likaså, men det tjänar jag ingenting på eftersom till skillnad från andra flygbolag så räknar inte Ryan Air ihop ett sällskaps gemensamma vikt på bagaget, vilket i praktiken innebär att även om Mattias och Reine hade rest helt utan bagage så hade jag ändå fått betala för mina återstående fem kilos övervikt.
Fisken bakom disken ser mycket belåten ut när han berättar det.
17.05 Jag vinkar hej då till min resväska och ytterligare 1.100 kronor som jag hoppas ska användas till charmkurser för Ryan Air-anställda.
17.15 Vi väntar på att vårt flyg ska ropas upp och hör i högtalarna att flighten till Paris är ”inställd”. Inget gott tecken, tänker jag.
Ingen vidare information till passagerarna kommer. Jag säger till Reine att det är underligt att ingen tar hand om alla som står runt omkring oss i chock och undrar vad de ska göra istället för att åka till Paris.
17.30 Samma röst i högtalarna säger att flighten till Oslo är en timme senarelagd på grund av att snövädret har geggat till landningsbanorna. Jag köper det, men tycker att det är konstigt att Ryan Air inser det först nu trots att vädret har varit lika dåligt sedan lunchtid.
18.17 Samma röst meddelar att flighten är omdirigerad till Arlanda och att vi ska hämta ut vårt bagage och ta oss till en väntande buss vid huvudentrén.
18.31 Alla springer som idioter för att inte missa bussen och bli kvar på Skavsta och bli den sista råttan kvar på det sjunkande skeppet.
18.45 På bussen på väg till Arlanda och ingen har tänkt på att vi inte har ätit sedan lunchtid eftersom vi förstås hade tänkt äta på planet.
Inget att dricka på nära tre timmar och jag undrar om någon vågar sig på att dricka ur vattnet i kranen på den skitäckliga toaletten.
Jag tänker att det är tur att inga barn är med på resan eftersom min stressnivå i detta läge hade kunnat ge mig lust att släcka även ett litet liv.
Del 2 Arlanda
21.15 Framme på Arlanda och alla springer som galningar för att ta sig igenom säkerhetskotrollerna snabbt för att inte missa planet.
21.30 Vi sitter vid gaten och väntar.
21.45 En röst i högtalarna säger att vi sitter vid fel gate och alla springer igen för att inte missa planet.
22.00 Den första levande personen sedan fisken bakom disken pratar med oss vid gaten och berättar att planet inte kan lyfta eftersom det är ”is på landningsbanan” och att vi kommer att få vänta en timme, men att vi ändå ska kliva ombord.
22.05 Vi kliver ombord på planet och jag som är flygrädd tänker nu bara på filmen ”Final destination” eftersom jag tror att ödet inte vill att vi ska åka till Norge och att vi därför egentligen borde checka ut och åka hem istället.
22.49 Alla är ombord på och piloten meddelar att vi trots allt inte kan lyfta eftersom det cirkulerar så många plan runt Arlanda, som väntar på att få landa att vi inte har prioritet.
23.05 Jag noterar att den fete flygvärdens byxor har spruckit i röven och att hans 140 centimeter långa kollega har försökt laga sprickan med turkos tråd.
23.15 Jag som har cellskräck lägger mig ner på golvet framför våra säten och försöker andas lugnt. Alla på planet är hungriga och törstiga, men ingen mat får serveras förrän planet lyfter. Jag får känslan av godsvagn och transport till Auschwitz.
23.20 En arg man slänger undan flygvärdinnorna och tar sig fram till cockpit och säger att vi måste få något att äta, men får till svar att det skulle vi ha tänkt på innan vi satte oss på planet.
Den turkosa tråden håller ser jag några minuter senare från min position på golvet.
23.25 Alla får ett varsitt glas vatten och thé, men naturligtvis inte kaffe.
23.30 Piloten meddelar att vi ska lyfta inom tre minuter och att han har pratat med personalen på Rygge flygplats i Norge och att vi ska vara glada att flygplatsen ska hålla öppet extra länge för vår skull. Hyggligt av dom.
00.15 Efter världshistoriens längsta tre minuter lyfter planet och vi KÖPER en smörgås. Vi har inte ätit sedan 15.00.
Del 3 Norge
01.00 Planet landar i Norge och de andra drar en lättnadens suck och säger att nu kan det ju faktiskt inte bli värre medan jag tänker för mig själv att detta inte är färdigt än…
01.15 Tre skittrötta Diamond Dogs knallar med packning, mjölkvita ansikten och jag dessutom med en stor päls över ena armen mot tullen… som även den är bemannad trots att flygplatsen är stängd sedan länge och jag frågar mig om vi ska vara tacksamma för det också.
01.20 Som i en dröm hör jag någon som på norska frågar om jag har pass. Jag stannar automatiskt och börjar gräva efter mitt rosa tillfälliga 900 kronors pass och får till slut fram det, men naturligtvis efter att jag spontant har lyckats klämma ur mig ”ja, hur fan skulle jag annars ha tagit mig hit”.
Tanten ser nog att jag inte är kontaktbar eftersom jag har lika död blick som fisken bakom disken på Skavsta flygplats och riktar istället in sig på Mattias i och jag hör att hon frågar vad vi ska göra i Norge och var vi ska bo.
Jag vill säga att vi naturligtvis ska sälja det knark som vi har gömt i tarmarna och bo under en buske på Karl Johann, men hinner inte innan Mattias har klarat av situationen och vi är på väg ut i flyghallen.
Så här såg jag ut när vi landade så det kanske kanske inte så underligt att tullen stoppade oss.
01.25 Vi och våra medpassagerare står i flyghallen och… ja… väntar på att någon ansvarig från Ryan Air ska komma och tala om för oss vad vi ska ta vägen. Och hur vi ska ta vägen…
01.30 Någon frågar om vi vill dela på en taxi till Oslo och efter att ha pratat med säkerhetschefen, som tydligen också var gullig nog att stanna för vår skull, så inser vi att vi får klara oss bäst vi vill vad Ryan Air anbelangar.
Vi är tio mil från Oslo, alla kommunikationer har slutat gå och klockan är halv två på natten.
01.39 Jag skickar ett sms till Ole Petter att vi sitter i taxi och att vi kommer att vara i Oslo ungefär en timme senare. Ytterligare 750 norska kronor läggs på notan vilket innebär att vi har dubblat våra resekostnader vid det här laget på grund av Ryan Air.
02.45 Vi är på hotellet och Ole har köpt smårgåsar och tar hand om oss lite innan vi stupar i säng.
Del 4 Kontentan av väntan
Ingen ansvarig på Ryan Air fanns närvarande någon gång under hela resan och ingen kommunicerade med oss om vad som skulle hända förutom en förskrämd liten människa på Arlanda som väste fram att det var is på landningsbanan.
Jag förstår att det utbryter kaos på flygplatser när det blir snöoväder, men det måste väl Ryan Air ha vetat precis som jag, redan dagen innan när de varnade i medierna för dåligt väder.
Tydligen finns det ingen plan som sätts i verket ett dygn innan snökaos ska utbryta.
Service och säkerhet ska väl dessutom fungera ändå, om inte annat för att jag som resenär ska vilja åka med flygbolaget igen.
Ryan Air är ju kända för att dom använder flygande likkistor och om de fortsätter i den här stilen så har de nog slagit sista spiken i sin egen flygande likkista är jag rädd.
Det blev Ryan Air denna första och sista gång för mig eftersom Reine inte kunde åka tidigare på dagen, men nästa gång så flyger denna lilla flygrädda pulla hellre helt själv än utsätter sig för risken att råka ut för samma sak igen.
Faktum är att jag hellre flyger ett propellerplan med en skitfull pilot än flyger med Ryan Air igen, eftersom jag då får får löpande information om läget även om det föregås av dålig andedräkt.
PS. Och vad gäller färgvalet i planen så fick allt gult och svart mig att tänka på en stor jävla AIK-spya.
Flygvärdinnornas kläder fick mig att tänka på ryska casinofnask och jag tappade förtroendet för dom redan innan de nekade Reine kaffe ”för att vi stod på marken fortfarande” och det var inte det breda arslet med turkos tråd i mitten som var orsaken.
”Ryan AIr Tyvair”.
Spännande fortsättning följer snart.