…över den mängd galla som människor tycker att dom har rätt att spy ur sig om andra människor, speciellt på Internet.
Just nu verkar det vara ok att gå till personangrepp och ingen verkar förstå att det i dessa moderna och snabba tider innebär att även personen i fråga ganska omgående får en del av gallan på sig.
Jag har artistvänner som inte vågar googla sitt eget namn längre eftersom dom är så rädda att det ska dyka upp fler elakheter. Mycket ledsamt.
Just nu tänker jag på de hetsiga diskussioner jag har sett på Facebook om Pernilla Wahlgren.
För det första har Pernilla en egen sida på Facebook så chansen är STOR att det som skrivs om henne når även henne själv och då tycker jag man silar snacket lite av hänsyn.
Jag tycker det är översittarfasoner och det får mig också att tänka på plugget och på vad coola ungar kan utsätta mindre coola ungar för utan att bry sig om konsekvenserna.
Visst måste man som artist tåla kritik, men gärna då konstruktiv sådan och från folk som vet vad dom pratar om.
Jag är verkligen ingen genomgod människa och älskar att vara taskig ibland här på bloggen, men gränsen är hårfin mellan att kritisera med humor och att kritisera på ett sätt som kan göra ont i själen, så det är ofta en jävla balansgång och vissa inlägg har jag strukit helt eftersom jag inte har lyckats få till rätt ton.
ibland skriver jag om ett inlägg upp till fem gånger för att inget ska kunna missuppfattas eftersom jag tycker att mitt syfte är att roa, inte att såra.
Någon tyckte att Pernilla såg självgod ut efter att ha sett Melodifestivalen igår.
Jag tyckte snarare att hon såg nervös och väldigt liten ut när hon satt ensam vid sitt bord under omröstningen och dinglade med fötterna en meter ovanför marken som en tio-åring.
Någon skriver att hennes Botox-behandling måste ha gått fel efter att ha sett en bild från efterfesten i Malmö igår.
Jag skriver; av 1000 bilder så blir oftast en enda bra, och den bilden på Pernilla som låg ute var då kanske en av de 999 som blev tagen i precis fel vinkel och gjorde att ansiktet inte kom till sin rätt.
Jag skulle för övrigt bli en usel recensent eftersom jag skulle vara så rädd för att såra någon.
Hjälp, jag känner mig plötsligt lite som Pernillas svenska motsvarighet till Britney Spears självutnämnde body and soulguard. Minns ni…?
