…fast jag inte är ett jävla dugg road, och då ser jag ut så här…
I nuläget känner jag mig inte alls road och vore jag en vitsig person så skulle jag nog till och med drista mig att säga att jag är ”oroad”.
Jag är ju definitivt inte en person som vill vara en surbibba bara för att löven snart börjar falla eller ens för att jag har fått tre nya gråa strån på huvudet sedan temperaturen gick ner till fryspunkten i helgen.
Nej, jag ska visa vilken positiv, generös och HÄRLIG person jag kan vara och istället se fram emot NÄSTA sommar som faktiskt bara är nio månader borta!
Jippi!!!
Men, först ska vi förstås ta oss igenom en vidrig och blåsig höst, en kall och fuktig vinter, en lång jävla utdragen pina till vår som inte övergår i sommar förrän efter midsommar…
Men, sedan är den äntligen här: den regniga svenska sommaren…
Och för att piffa upp tillvaron så ska vi dessutom jobba på Finlandsbåt två gånger under hösten och jag som älskar att vara ute på öppet hav ser verkligen fram emot det och kan knappt vänta tills jag ska ut och uppleva ”hela världen gungar” och kasta upp allt jag har ätit de senaste tre månaderna.
Det får visserligen plats i en tändsticksask, men är inte mindre obehagligt för det.
Men, kära vänner! Lyssen! En rejäl höststorm på Ålands hav gör väl bara att nästa sommar känns närmare och när jag ramlar ur sängen mitt i natten och bryter lårbenshalsen så ska jag tänka på sol, vind och vatten; speciellt vind och vatten…
Oj, förlåt… nu hamnade jag visst i negativismens fälla igen, blev otäckt surmulen och glömde bort att jag skulle vara så där positiv och härlig som bara jag kan vara!
Om jag dricker upp hela den där flaskan med morfinhaltig hostmedicin så kanske livet blir rosa och kanske åtminstone HÖSTEN är över när jag kvicknar till igen och då är det ju bara vintern kvar tills det blir sommar igen?
Snälla, ljug mig full…
