Jag öppnade dörren på taxins passagerarsida och hoppade in med ett glatt showsminkat ansikte som stack fram ur min huvtröja och sa det jag hade längtat efter att säga i hela mitt liv:
-Malmskillnadsgatan, tack! Jag har skitbråttom!
Chauffören mönstrade mig uppifrån och ner och höjde misstroget på ett ögonbryn.
-Malmskillnadsgatan?
-Ja, och plattan i mattan för jag är sen.
Han gluttade ner i den öppna väskan jag hade i knäet där perukstocken stack upp med Malena Ernmans blonda lockar på toppen.
-Ok…Vilket nummer…?
-Det spelar ingen roll, släpp mig i vilket gathörn som helst på Malmskillnadsgatan bara.
Jag insåg plötsligt att han inte insåg humorpotentialen i det hela och eftersom jag tyckte att stämningen blev lite tryckt i bilen så bestämde jag mig för att försöka liva upp den så jag hostade till lite och sa glatt:.
-Även fula flickor har ett underliv!
Jag var den enda i den bilen som skrattade och jag lovar att han aldrig kommer att ta en körning på min adress igen.
Jag ger å andra sidan inte upp; nästa gång vi ska jobba på Malmskillnadsgatan hoppas jag att chauffören har lite mer sinne för humor.
Jag på Malmskillnadsgatan.
