Våren pockar på, knoppar börjar synas överallt och hade jag varit fem hade jag haft träskor på mig nu och gruset hade knastrat så där speciellt under skosulorna som det alltid gjorde när snön smälte och gruset kom fram.
En gång när jag var fem snodde Per, som bodde i porten bredvid, min Barbie och sprang runt hela kvarteret och vrålade till alla att jag lekte med dockor.
Jag förstod inte vad som var fel eftersom jag älskade min Barbie och hon dessutom hade jättefina nya kläder som min mamma hade virkat.
När alla hade skrattat i veckor så tvingade jag dock mig själv att önska en Big Jim, en typ av ”actiondocka”, i födelsedagspresent.
Jag fick min Big Jim och konstaterade snabbt att han hade stora muskler men ingen penis.
Jag var väldigt besviken.
Det har hänt att jag har blivit lika besviken även i vuxen ålder och min teori är att stora muskler och knappt existerande könsorgan kan ha ett samband.
När Jim och jag hade huggit ved, fiskat lax och åkt campingbil i en timme var jag spytrött på honom och han fick helt enkelt lägga sig och sova vid den där lägerelden av plast.
Istället gick hans fru Barbie loss på att piffa upp campingvagnen med rosa gardiner och hon var dessutom glad att Jim låg ner eftersom hon var en halv decimeter längre.
Barbie bytte skor varje gång hon skulle till soptunnan eller hämta en hink vatten i älven och blev dessutom alltid överfallen av en skogvaktare på vägen tillbaka till Jim och var därefter alltid tvungen att byta frisyr OCH skor (igen) när hon kom tillbaka till Jim.
Jim som bara sov… och sov.. och sov…
Självklart sa jag inget till någon om att Barbie var med på campingresan för jag hade ju lärt mig att Barbie var fel och att Big Jim var rätt, men till slut stod inte Barbie ut med att leva i garderoben längre och hon ställdes inför två val; antingen skita i vad folk tyckte eller helt enkelt packa ner sig själv och alla de fina kläderna i en låda med lock i källaren.
Barbie begravdes således i källaren.
Något år senare sprang jag och bästa kompisen Carina runt gården med min mormors gamla underkjol från femtiotalet och lekte fotomodeller eller kanske ko-mjölkerskor…
Det var alltid det ena eller det andra eftersom vi tyckte att båda yrkeskategorierna hade så fina kläder….
En grannfarbror kom ut och tog mig i örat och läxade upp mig för att jag hade stulit underkjolen från Carina och sa att jag ljög när jag berättade att det var mormors gamla underkjol som jag hade fått för att leka i.
Jag och Carina tittade generat på varandra och vi förstod så klart båda två att det var jättefel och hemskt med killar i kjol eftersom farbrorn var så arg.
Vi pratade aldrig om det och efter det lekte vi aldrig med underkjolar och mormors gömdes längst in i garderoben med andra pinsamma saker.
Det blev genant att hoppa hopprep i samma veva, trots att jag formligen ÄLSKADE att hoppa hopprep och anledningen var att någon talade om för mig att bara tjejer hoppar hopprep och eftersom jag inte var tjej så slutade jag så klart.
Men trots allt…
Jag är VÄLDIGT duktig på att hoppa hopprep idag och anledningen är att jag tog varje chans att hoppa när ingen såg och jag har som bekant fortfarande kjol på mig ibland, men idag är det inte mormors gamla underkjol från femtiotalet som är favoritplagget; det är en långkjol från Vivienne Westwood som jag ALDRIG kommer att gömma i skamhörnan.
Och gissa vad… jag tar fortfarande fram min Barbie ibland och byter kläder och frisyr på henne och lägger sedan försiktigt tillbaka henne i lådan med kläderna som mamma virkade men inte för att jag skäms för henne eller för att jag är kille utan för att jag idag är min egen Barbie och inte behöver en docka som lever mina drömmar.
Vad vill jag då ha sagt med allt detta…?
Tolka det som du vill.
Jag konstaterar bara att människor kan försöka kväva en annan människas strävan att vara sig själv och ibland lyckas de tyvärr, men för det mesta är driften att göra saker som gör dig lycklig så stark att du skiter fullständigt i vad andra tycker och vrålar efter dig på gatan.
Ps. Big Jim blev förresten hjärndöd efter att ha varit insnöad vid lägerelden av plast för länge.
I en Westwood är inget fel oavsett vad någon säger och om någon säger det; be dem fara åt h—–e.
