Jag släpade mig upp ur sängen 08.00 på lördag morgon eftersom jag och gudbarnen skulle gå på bio.
Inte på vilken film som helst utan den mest omtalade av dem alla bland ungar i deras ålder; SMURFS 2.
Kläder hade sytts till ungarna och så klart till mig, ansikten hade målats blå och jag själv hade förstört en pudervippa och ett läppstift på kuppen, men när vi gled upp på den BLÅ mattan som Smurf-familjen nummer 1 var det värt varenda ansträngning.
Vi hade sjukt kul, filmen var sjukt bra och ungarna har dessutom fått ett minne för livet för vem har gått på bio med blått ansikte och blå trikåer och desutom med en blå tant?
Ingen jag känner utom möjligeb Robinsson-Robban.
Men, honom känner jag ju visserligen inte… Men, ändå!
Jag själv kommer att tvätta blått ur öronen fram till 2098, men det är helt ok eftersom jag faktiskt tog mig tid med en taking-care-day som Lena PH sjöng på 90-talet.
Ps. När jag var på väg till toaletten sade en person, som får vara anonym, ”jaså, ska du gå och pudra smurfan?”
ALLT var smurf!
Allt hette smurf!
Allt till och med smakade smurf i goodiebagen vi alla fick inne i biosalongen!
Det var 90 procent barn på bion så jag använde besöket som research för barnprogrammet som är under inspelning för SVT Barnkanalen.
Nu ska jag smurfa i min smurf under hela smurfen tänkte jag! Smurfa gott!
Fia, Alice och jag som smurffamilj.
Mini-Smurfan aka min guddotter Alice.
Den tvättäkta Lilla SMurfan tittar ut!
