Ibland när tankarna svävar iväg och jag börjar tänka på det igen.

Och inser- Att det finaste jag hade inte längre finns här hos mig. Iallafall inte här nere på jorden.

Att jag aldrig kommer få träffa dig igen. Att jag inte kan ringa dig längre när jag är ledsen. Eller bara behöver någon att prata med. Att mitt barn aldrig kommer få träffa världens bästa gammel mormor… Att jag förlorade dig alldelles för tidigt. Att du skulle levt minst 10 år till. Att jag hade behövt ha dig här nere på jorden ett bra tag till. Att varge gång jag hör den där låten tänker jag på dem sista minuterna med dig och fäller en tår. Att det har gått tre långa år utan dig. Och att det kommer bli många fler.

Önskar du kunde komma tillbaka och vara här med mig mormor. Men jag vet att du har det bra där uppe. But i miss u… So mutch…

Foto- Armand Dommer