En sak jag tänkt mycket på den senaste tiden är ämnet ”ragga”.
Eftersom jag ganska nyligen börjat gå ut mycket mer på krogen och blev singel i samma veva. Så har jag verkligen fått uppleva en annan del av krogen-livet.

I våran ”raggning-kultur” så är det ju verkligen killarna som ”ska” ta steget. Dem som ska gå fram, visa intresse, bjuda på en drink? Föra samtalet vidare, ta första steget, fråga om man vill gå på date, eller kanske följa med hem etc.
Varför ska killen ta ALLA steg?
Känns som att tjejer är rädda för att bli avvisade. Så man låter killen kämpa tills man själv får det man är ute efter. Då ”ger man efter”. Tror också att det har och göra med att tjejer är rädda för att verka ”enkla”, men ”enkel” och intresserad är två helt olika saker.

Killar däremot går ut med en helt annan inställning. Att bli avvisad är en del av vardagen. Vad har man att förlora? Är ena tjejen inte intresserad, okej? Då går dem till nån annan. Lite som en sport. Gör man inte mål i första matchen så får man försöka göra mål i andra.
Jag personligen älskar faktiskt att ragga och flirta. Tycker det är underhållande och intressant, av någon anledning. Ser jag något jag vill ha, så försöker jag få det. Simpel as that. Står inte och väntar på att killen KANSKE kommer komma fram till mig. För inte han samtalet vidare, så gör jag det. Om jag är intresserad av en kille och han ej skrivit så gör jag det. Blir jag avvisad, dissad eller vad man ska kalla det. Vad händer då? Ingenting. Finns många fiskar i havet. Antingen försöker du fånga fisken igen, eller så fångar du en annan. Eller?
Dont be afraid girls. Ni har inget att förlora.