Kan säga att jag är hemma och mår super. Har fått primperan nu, sista tabletterna jag kan ta och dom har fungerat. Har inte spytt sen klockan sju igår, sov ifrån åtta till sju imorse och har kunnat få i mig tacos!!! Både jag och syrran vänta på att det skulle flyga upp men det stannade. Åh vad överlycklig jag blev. Lite illamående ligger kvar men det överlever jag.

Iallafall så hade jag tur att få samma läkare som jag hade på mvc, kan det blir bättre? Dock var det väldigt långa väntetider för dom höll på med ett kejsarsnitt emellan men jag kunde ha väntat hela natten för tänk på som kvinnorna som fick sitt underbara barn. Lite högre prioritering att göra ett kejsarsnitt än att ta hand om en spy tjej haha. Då klagar man ju inte.

Iallafall kom läkaren ihåg mig och visste att jag testat lergigan, hon hade också sjukskrivit mig för mitt blodtryck men förstod att jag inte kunnat gå till jobbet såhär. Dom tog massa prover och min kropp är inte på svält än? Vilket var jätte konstigt men bra för då har ändå min kropp lyckats behålla något utav det lilla jag fått i mig och där försvann min chans till dropp och jag brast ihop jag förklarade att jag är så hungrig och törstig och inte orkar spy en enda gång till och hon förstod men tyckte att innan jag fick dropp att jag skulle testa stolpillerna. Sen ska jag träffa en annan läkare nästa måndag som ska kolla min sjukskrivning. Men under 12 timmar verkar ju stolspillret ha fungerat.

Utöver det fick jag göra mitt första ultraljud. Det första jag tänkte vad tänk om hon säger att det inte lever? Att det inte utvecklats? Att det kanske är tvillingar? Ja man tänker ju allt innan hon visar allt på skärmen och säger att allt ser jätte bra ut, hjärtat slår super fint och alla andra grejer var bra utvecklade. Min syster var ju med
Mig hela tiden och gissa om hon var en rörd syster/gudmor.

Jag var ju dock tvungen att skämta med Patrick. Vi skulle ju ha gjort ivf för bara en vecka sen men sen blev ju jag gravid iallafall? Men när vi skulle göra ivf finns det ju en större chans att få tvillingar, det beror på hur många ägg dom stoppar tillbaka. Så jag och Patrick har ju ändå tänkt att vi kanske får tvillingar. Jag var super glad, jag tycker att det är väldigt unikt och fint med tvillingar och det är ju något väldigt speciellt att få ha en tvilling syster eller bror. Patrick däremot har ju bara sett dubbelt så mycket kostnader, dubbelt så mycket blöjbyten och dubbelt så mycket skrik.

Så igår efter ultraljudet var ju jag tvungen att skoja lite med honom: