Imorgon är det dags för kub testet och ultraljud. Patrick kunde inte börja senare så tyvärr missar han det men vi har redan gjort två ultraljud pga. Hur jag har mått så Patrick har ju ändå fått se vår lilla ärta. Sen det stora är ju i början utav januari. Men som tur var min mamma villig att jobba lite extra idag så hon kan följa med och skjutsa mig imorgon.
Jag är faktiskt inte alls nervös. Har för det första gjort så många gyn undersökningar det här året så jag har inga problem med att visa allt för en läkare. Sen är jag positiv och tänker att det är ett friskt barn. Så jag oroar mig inte alls.
Iallafall så sa ju min barnmorska att har man tur och bebisen ligger rätt kan man redan nu se kön. Annars är det viktigaste kub testet. Hoppas innerligt att jag inte spyr under det. Längtar iallafall tills att få se hjärtat slå på skärmen iallafall. Ibland har jag svårt att förstå att jag är gravid, jag glömmer bort det i allt illamående men när jag ser hjärtat slå så förstår jag verkligen. Det är verkligen ett litet liv i mig. Just nu har jag inte bara ett hjärta som slår i mig utan två, helt fantastiskt.
