Idag går jag in i vecka 22. Bara 18 veckor kvar tills jag får träffa vår prinsessa. Under veckorna går tiden långsamt men på söndagar tycker jag att det gått super fort. Imorse låg lill tjejen och sparka som en tok på ena sidan sen varje gång Patrick låg och smekte magen sluta hon, undra om hon känner av det? Patrick smörjer ju min mage varje kväll så det kanske har blivit någon lugnande grej haha?
Har även börjat längta till förlossningen? Först hade jag skräck men nu längtar jag till att få vara med om en. Sen har jag lärt mig att inte lyssna på andra för alla kommer med inputs efter deras egna förlossning. Det förstår jag, men ingen förlossning är den andre lik. Det är samma sak när jag säger att jag inte tänker ta epidural, då säger ena halvan att man bör ta den och den hjälpte så mycket, sen andra halvan säger att det gick jätte bra utan, sen kommer dom som upplevt båda och dom säger att båda Förlossningarna gick jätte bra. Som med allt finns det alltid negativa och positiva sidor men det med epidural skapar verkligen diskussioner.
Jag ser mig inte själv som super women och tror att jag kommer ha en lätt förlossning, absolut inte. Men jag vill bara inte ha epiduralen. Jag är så sprut rädd att Patrick måste hålla mig i handen när jag tar ett stick i fingret och då får jag panik i hela kroppen, att då ta en spruta i ryggen mellan rygg kotorna ( man kan ju antingen få en spruta direkt in i rygg märgs vätskan eller så får man en slang så man kan få in mer bedövning men den ligger strax utanför ryggmärgs vätskan) ger mig panik redan nu. Jag vill inte ha det. Hur mycket det än underlättar eller hjälper så klarar jag inte av tanken.
Jag pratade med en barnmorska om min skräck i början och skräcken sitter ju i sprutan inte inför själva förlossningen, för förlossningen är jag inte rädd för. Så det finns massa annat man kan ta, som tens, lustgas, ja både medicinska och icke medicinska medel. Men min inställning är iallafall att det kommer gå jätte bra och skulle jag ligga där och ångra mig så kan jag ändå få sprutan. Vem vet min förlossningen kanske slutar i akut kejsarsnitt.
Det var iallafall lite tankar jag har redan nu. Jag tänker mycket på förlossningen, läser mycket, frågar barnmorskor och sen pratar med min mamma mycket. Jag längtar faktiskt.
Fler känslor jag har för tillfället? Jo har en känsla, eller haft den ganska länge att jag kommer föda för tidigt. Vet inte varför har bara en magkänsla. Vi får väl se. Patrick tycker inte om att jag säger så för han blir orolig att hon ska komma alldeles för tidigt. Ibland har man ju bara konstiga magkänslor.
Annars har den är veckan varit den bästa under hela graviditeten. Känner verkligen hur saker känns bättre, illamåendet är bättre, spyr inte alls lika mycket, foglossningen gör inte lika ont (tack vare tens förståss haha), och huvudvärken kommer och går men den är inte lika intensiv som förut. Vecka 22 kan ju bara bli ännu bättre.
