Det här inlägget kommer lite sent eftersom att jag varit så upptagen med annat. I Söndags gick jag i alla fall in i vecka 23 och om tre dagar går jag in vecka 24. Det känns fantastiskt.
Barnet:
Fostret väger cirka 600 gram och är ungefär 30 centimeter långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett.
Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning inför att suga på bröstet.
De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först nu kan fostret börja andas luft, om det skulle födas så tidigt.
Hörseln är väl utvecklad. Fostret känner igen mammans, partnerns och eventuella syskons röster. Den hör även mammans hjärtslag. Nu börjar det bli lite trångt där inne.
Mamman:
Du kan ha gått upp fem till sju kilo, eller ännu mer.
Under hela graviditeten drar livmodermuskeln ihop sig då och då, och du får sammandragningar. På så sätt ”tränas” muskeln så att den kan ge starka och effektiva värkar när det är dags för förlossning. Sammandragningar är ofarliga. Du som redan fött barn känner vanligen av dem tidigare och starkare än de som väntar sitt första barn.
Du kan få en del krämpor som halsbränna, ont i benen och ryggont på grund av foglossning. Du kanske också måste gå och kissa oftare eftersom livmodern trycker på urinblåsan. Många drömmer livliga drömmar nu.
En del gravida samlar på sig vatten och får svullna ben framemot eftermiddagen och kvällen. Lägg upp benen på bordet eller stolen och vila dig. Du kan också använda stödstrumpor.
Redan nu kan du förbereda dig inför amningen genom att skaffa dig information, läsa, prata med barnmorskan och kvinnor i din närhet om deras amningar. Din partner kan också behöva kunskap och förståelse för vad amning innebär. Har du själv erfarenhet av en komplicerad amning eller att amning inte fungerat kan du prata med din barnmorska eller amningsmottagningen på det sjukhus du ska föda för att göra en amningsplan.
Egna tankar:
Förra veckan var väl sådär, det är verkligen en berg o dalbana för ena stunden mår jag bra och andra dåligt, nätterna är väl fortfarande det jobbiga. Det jobbiga förra veckan var väl att jag svullnade upp otroligt i ansikte och fingrar, blev orolig för havandeskaps förgiftning men det var det ej. Höll nästan på att åka på dropp två dagar innan bröllopet men jag lyckades klara mig utan. Tycker i alla fall att jag får i mig bra med mat och känner verkligen att tiden går fort nu. Känner av lill tjejen jätte tydligt men direkt pappa Patrick lägger handen på slutar hon, det är en retsticka där inne. Känner mig klumpig. Kan inte ligga i soffan och dra upp mig med magmuskler längre, samma sak med ryggen, orkar inte hålla upp mig själv, det är tungt helt enkelt. Men psykiskt mår jag bra, överlycklig faktiskt.
Viktuppgång: + 6 kg
