Igår kväll drog Patrick ut för en vän till honom skulle rappa på Nalen i stan. Skönt tänkte jag att få sängen för mig själv och sova längst in emot fönstret. Däremot blev det inte mycket sömn. Spydde flera gånger och det gick absolut inte att somna så började kolla på alla x-men filmer. Jag har börjat älska action, jag som alltid varit mer en romantik och humor tjej. Vid två hade jag somnat till och vakna i panik utav att hjärtat inte var hemma. Ringde och han var på väg hem. Vid halv tre vaknade jag utav att han kom hem med hans vän Dennis. Somnade om och vid halv fyra vaknade jag ytterligare en gång och fick panik, hade glömt bort att han kommit hem och ringer ännu en gång ”men gumman jag sitter i vardagsrummet och kollar på film” ”ajuste”. Har verkligen börjat oroat mig konstant för saker.
Vid åtta vaknade jag och låg i sängen tills tolv. Då kände jag att jag inte kan ligga ner längre. Så tog på mig kläder och åkte och hämta min lilla pluttis jesse (lillebror och gudson). Har ju lovat han att gå på hans första bio i en evighet nu så vi åkte på bio. Det gick över förväntat. Jesse är ju så liten så trodde inte han skulle kunna sitta stilla och inte lyssna alls men han var super duktig, han älskade verkligen bamse filmen. Jag tror han tyckte det var roligt att bara få åka med mig och inte alla andra syskon. Även skönt för mamma att få vara själv ett tag. Sen på vägen hem somnade han. Det är lite läskigt att köra med barn i bilen. Skulle aldrig förlåta mig själv om något hände. Det var som min första bilolycka för två år sen, när vi körde 70 på en huvudled och en stor stadsjeep kör ut rakt ifrån sidan framför oss och jag minns fortfarande hur det enda jag tänkte på var Patrick och min syster, varav att jag vänder mig från ratten för att ta tag i dom? Inte för att jag skulle kunnat ha rädda dom men jag hade väl hoppats på det! Dock hjälpte det inte alls och jag gjorde illa min rygg och nacke. Usch det där var verkligen inte roligt och än idag tycker jag att det är obehagligt att ha henne i bilen för jag vill inte att hon ska få vara med om sånt.
Iallafall kom vi hem hela och sen blev det pront hem för ska på födelsedags middag. Jag känner mig inte snygg i några kläder! Patrick förstår mig nu. Men när jag var i vecka 13 tyckte jag att jag var super stor då också haha och Patrick tyckte jag var super fjantig som skulle köpa mamma kläder. Jag antar att man känner sig så mycket större själv. Men det är tur att han förstår mig nu iallafall. Det är inte det att kläderna inte passar men det är känslan att man inte känner sig snygg bara, jag känner mig sunkig om jag ska vara helt ärlig.
10 veckors skillnad (v.13 vs v.23):
