Igår kom min kära vän Angie som jag saknat hit, vi bor tio minuter ifrån varandra och ändå ses vi alltför sällan, hon började gråta när hon såg magen, hon älskar bebisar, sist hon såg mig var jag i vecka 23 kanske? Vi åkte iallafall hem till Sandra för att fira hennes födelsedag. Det bjöds på super god mat och det var kul att träffa alla. Men man märker verkligen hur utsugen man är på all energi. Vid nio fick jag skjuts hem och somnade fort i soffan.

Jag sover hellre på soffan för att den här hårdare än sängen. Vår säng är en sån där som formar sig efter kroppen och är väldigt mjuk. Soffan är hård. Så när jag tog upp med min sjukgymnast att jag sover bättre i soffan förklarade hon varför. I sängen som är mjukare blir mitt bäcken rörligare och jag får ont, i soffan är det hårdare och jag blir inte lika rörlig och då förstod jag varför jag älskar soffan mer haha.

Natten var iallafall okej var uppe vi fyra för att spy men det slutade efter lite galla bara. Annars brukar det ju fortsätta. Kunde iallafall inte somna om förns åtta och sov till nio sen kom jag på att jag inte känt lillan? Hon som alltid leker rövare vid sju tiden då jag alltid vaknar av hennes sparkar emot kissblåsan eller revbenen. Så då låg jag och nojade mig själv, börja buffra på magen men ingen liten prinsessa sparkade tillbaka. Gick och åt, drack massa kallt vatten, ingenting då heller, började tänka allt möjligt! Gick och kissa och då kom hon igång med karatesparkarna ut på sidan.

Herregud vad orolig man kan bli. Idag blir det iallafall en lugn dag. Ska stryka alla sängkläder, och sen blir det fika med familjen på syrrans jobb innan jag ska ta jesse på simskolan. Längtar själv tills att få lägga mig i poolen.