Jag kunde inte låta bli att gå tillbaka i bildarkivet och kolla förändringen på min kropp. Jag har absolut inte ångest för just nu bakar min kropp världens finaste bulle, men det ger mig definitivt en längtan till att få känna mig stark och att få träna igen. Man mår ju så fruktansvärt bra efter ett hårt tränings pass. Eller bara känslan av att känna sig stark i kroppen och må bra. Nu känner jag mig ju som en säck potatis och orkar knappt sitta upprätt med ryggen. Patrick påminner mig varje gång jag säckar ihop ”sträck på ryggen Emma”. Det handlar ju inte bara om kroppen utan man mår ju psykiskt bra av att träna och röra på kroppen. Man får ju så mycket energi utav det.