Igår kväll låg jag i soffan själv en stund och gosa med magen. Det är konstigt att man kan ligga i timmar och bara känna på sparkar och tycka att det är mysigt. Blir nästan lite sur när hon slutar röra sig för vi har ju liksom en mysig stund ihop haha. Hur kommer det kännas sen när hon är ute? Nu har man ju vant sig vid att känna saker i magen haha.

Patrick låg i sovrummet och plugga. Låg och tänkte på det att vi aldrig bråkat så mycket som under graviditeten. Om helt onödiga saker också. Det har varit riktigt jobbigt faktiskt men ingenting kan trotts allt bryta ner oss. Ena dagen är vi som nykära och hur gosiga och underbara som helst sen andra dagen står vi som ett gammalt gift par och nästan kastar tallrikar på varandra haha. Tur att jag kan skratta åt det men vi båda har ett temprament och är fruktansvärt envisa. Vi älskar varandra mest av allt men vi är dåliga på att sätta oss in i varandras situationer, dessutom har jag förändrats radikalt och det märker jag själv. Han fyller år snart och han förtjänar något riktigt bra, kanske en rolig upplevelse? Han behöver göra något roligt.

Iallafall kröp jag ner bredvid honom när han pluggat klart och försökte somna. Men började känna ilningar i bäckenet eller hur jag ska förklara. La iallafall in massa kuddar emellan benen och somnade. Men vaknade sedan vid tre av ett tryck neråt och det ilade ännu mer. Tänkte inte mer på det förens imorse när jag ställde mig upp. Kände mig jätte lätt. Inte uppsvullen, inte tung, kände mig nästan inte gravid. Som om att en tung sten ovanför bröstet har försvunnit. det är inte tungt och andas och är inte öm vid revbenen. Kollade mig i spegeln och ser till och med mindre ut haha. Vad har hänt?

Tänkte på om hon fixerat sig men det får vi veta på tisdag. Jag njuter iallafall. Nästan så att jag skulle gå till gymmet och träna biceps och triceps.

Ser inte min mage lite mindre ut? Den är inte lika mycket utåt som tidigare? Eller är det bara jag som inbillar mig haha.

Till skillnad ifrån denna mage: