I Söndags gick jag in i vecka 35, blev lite sent med veckoinlägget men här kommer det:

Barnet:

Fostret väger ungefär 2,4 kilo. Det har blivit knappt 47 centimeter långt och har oftast lagt sig med huvudet nedåt. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen.

Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare, mindre genomskinlig och börjar räta ut sig. Det ulliga hår somfunnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett.

Mamman:

Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnetkomma. Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under revbensbågen. Hos en del kvinnor kan det ge smärta över revbenen. Avlasta genom att sträcka på dig ofta.

Du kan ha ökat mellan ca. 11-13 kg. Såhär långt in i graviditeten brukar ledband och musklerna i korsryggen mjukas upp vilket kan göra att du får ont i ryggen.

Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Nu står magen som högst, för att snart sjunka ner lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Prata mycket med din partner så att han eller hon förstår vad du går igenom.

Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men börja också att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen också. Du kan också börja kika på vårt tema om Barn och föräldrar, eller känns det för overkligt? Har du barn sedan tidigare kanske du har glömt en del.

Det är viktigt att prata igenom förlossningen med din eventuella partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om ni tror att ni är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så. Är det andra eller tredje barnet kanske ni har upplevelser och erfarenheter som kan ha betydelse för era förväntningar på den kommande förlossningen. Ta upp era funderingar och känslor till ytan och diskutera dem gärna med varandra och er barnmorska.

Egna tankar:

Förra veckan började ju inte så bra då jag blev inlagd på förlossningen pga. av smärtor i magen. Dom upptäckte även att jag fått uvi igen och det kan vara en av orsakerna. Det kan ju framkalla förvärkar tillslut, men hade inte öppnat mig iallafall.  Men eftersom att det släppte efter tre dagar med medicin så slapp jag vara kvar på observation. Fick dessutom göra ett Tul för att kolla till lillan och se om jag hade eventuella miniorer eller vad det heter på magen. Men det hade jag icke och lillan mådde super. Hon var lite mindre än beräknat men det var ingen fara.

Annars har veckan bestått utav mer rygg problem, sammandragningar deluxe och en trötthet i kroppen. Har även ilningar neråt och ont i bäckenet. Man märker att det närmar sig helt klart. Allt tyder ju på att det närmar sig och man kan ju inte förvänta sig att kroppen inte ska påverkas.

Däremot känner jag mig jätte pigg i sinnet, det är kroppen som är trött men på insidan är jag pigg haha. Däremot är jag kär i min mage för tillfället. Tycker det är otroligt mysigt att sätta händerna på, ligga och hålla om den och känna hennes rörelser. Vill inte att den ska försvinna haha.

Har jätte lätt för att andas och inte alls något tryck uppåt längre. Är dock fortfarande otroligt öm under revbenen men kan tänka mig att det är livmodern och inte lilla A.

Henne känner jag så långt ner hela tiden. Inte heller hårda sparkar utan mer som om att hon drar foten längs sidan och sånt. Även hennes hick attacker. Tycker även att min mage sjunker mer och mer.

Viktuppgång: Ca. 14 kg.

Jag är så himla taggad nu. Både överexalterad och nervös för att det är så nära.