Igår låg jag i huvudvärk som vägrade att ge med sig. Idag är jag inte en glad tjej, fast det har jag inte varit på många dagar kan jag ju erkänna. Att äta 16 alvedon på ett dygn kan ju inte vara hälsosamt? Men jag är inte läkare så säger läkaren att jag får så har hon väl rätt. Ändå verkar ju inte tabletterna hjälpa förutom att kramperna i magen är som bortblåsta. Har bara lite molvärk nu och är hur öm som helst.

Klev iallafall upp vid sju och kissa i mina koppar jag fått och ställt i kylskåpet. Ska lämna prover och just kissprov ska ju helst vara morgonurinet, så nu har jag koppar med kiss i kylskåpet. Kunde ju ha varit någonting värre.

Annars känner jag mig lite piggare. Många frågar varför jag inte kräver en igångsättning nu? Jag har inte riktigt någon stenkoll på igångsättningar men helst undviker man det innan man är i v.37+0 dvs. v. 38. Sen har jag sån kort tid kvar så jag känner att jag står ut i några veckor till. Men skulle det nu visa sig vara havandeskapsförgiftning eller att jag fortsätter att spy som jag gör med denna huvudvärk och kroppen inte får i sig näring så vet jag inte alls hur jag ställer mig i den frågan om två veckor. Då kanske jag helt enkelt inte känner att min kropp orkar mer. Skulle jag gå igenom en vaginal förlossning på så som jag mår nu vet jag inte om jag har kraften om jag ska vara ärlig. Bara att klämma ut kiss är jobbigt.

Men min största önskan skulle ändå vara att få uppleva att värkarna börjar när man inte har en aning om tid och plats. Att allt kommer naturligt när kroppen är redo.

Ska iallafall ge ett försök till att få mig frukost:

Hoppas ni får en underbar dag alla kära ni <3