P och jag låg och prata om kroppen igår. Hur den förändras under en graviditet. Jag ligger och sporrar mig själv ”fast jag ska i dom där jeansen” fast ändå kan jag erkänna för mig själv att min höfter inte kommer gå tillbaka helt och det kommer att ta tid. Det är okej när man själv säger det och tänker det men när någon annan säger att man inte kommer få tillbaka sin kropp blir man irriterad. Som Patrick igår, han sa ”Ne dina jeans kommer du nog inte Komma i men jag tror verkligen inte du kommer att ha svårt för att få tillbaka din kropp för du har ju typ bara fått mage och rumpa?”. Då blev jag plötsligt skit irriterad ”Jo, jag kommer visst komma i mina jeans.” ”Men älskling höfterna har blivit bredare och du var ju extremt smal innan, det är såklart att det blir lite annorlunda, du har ju själv sagt det?” ”Fast du har fel!”. Så jag går och hämta ett par jeans. Hoppar, skuttar, det låter nästan som om att dom ska spricka men på kom dom!!! Dock kunde jag ju inte knäppa haha. ”Jag sa ju det! Att få igen knappen sen kommer inte vara några problem”. Patrick kollar på mig som om att jag är knäpp haha. ”Ja du kanske har rätt då, men om du kommer i dina gamla kläder behöver du ju inte köpa nya haha!”.