19.30 blev jag undersökt igen, 6 cm. Jag körde fortfarande på lustgasen som jag tyckte avtagit, Patrick satt och klämde min hand vid varje värk och mamma satt och smekte mitt hår eller ben. Det hjälpte så enormt mycket, att känna deras närvaro. Bara en hand igenom håret fick mig att känna mig trygg och lugn. Dom bad mig att kissa men det gick inte alls jag kunde inte, trodde hon skulle ploppa ut i toan och dom fick tappa mig på urin. Det gjorde inte alls ont men var ett obehag. Dom passade på att sätta en kanyl i handen då jag även skulle behöva antibiotika eftersom att vattnet gått tidigare.
Dom gjorde då en till undersökning 21.00, 7 cm öppen.
Samtidigt blev det byte utav personal och då fick jag världens gulligaste barnmorska som jag blev kär i. Hon var så lugn och det smittade av sig, hon skrattade åt allt jag sa för jag trodde helt klart att jag var en komiker. ”Men gud du har ju knappt ingen lustgas” brast hon ut, då hade hon innan inte alls höjt den utan nästan stängt av den!! Schysst. Jag blev så irriterad att jag tog ut det på mamma. Sa att hon inte fick hålla på med mobilen och när hon pratade med barnmorskan om att det var hennes drömyrke sa jag att hon absolut inte får prata om det nu!!! Patrick fortsatte att klämma min hand och han fick inte lämna sin plats. En gång skulle han kissa men då skrek jag snabbt till. Att dom höjde lustgasen hjälpte mycket och jag var helt borta i min egna tankar. Ibland när värken var över och jag skulle vakna till kunde jag knappt öppna ögonen. Det var så himla härlig känsla så det går inte att förklara. Lustgasen var definitivt någonting som fungerade på mig.
Lillans hjärtljud försvann då plötsligt. Alla börja hålla på för att hitta dom men det gick inte, det var plötsligt 4 personer där inne. Så en elektrod eller vad det hette kopplades in på hennes huvud och allt blev lungt igen. Hon har än idag ett litet sår efter det. Under dom där minuterna hade jag panik. jag hade nästan lust att skrika att dom skulle skära upp mig men det gick ju inte.
En till undersökning gjordes 23.00, 9 cm öppen. Jag stod då på bädden och lutade mig över sängkanten som var upphöjd. Blev då uppmanad till att ha ett ben upp igenom två värkar och sen byta ben. Ifrån det minns jag inte mycket. Jag var helt inne i mig själv och då började min kropp ändra sig. Jag kände hur kroppen började arbeta utav sig själv något höll på att ske och jag var super koncentrerad, På något vis kände jag ”Att hon kommer nu”, sa till Patrick ”Tänk snart har vi vår dotter här”. Patrick säger att jag var okontaktbar i slutet, att det enda jag gjorde var gymnastik i sängen och andas in och ut i masken.
00.45 kom första krystvärk. Då fick jag inte ha lustgasen längre. Hela min kropp arbetade utav sig själv och jag kunde nästan slappna av, jag började göra konstiga ljud och jag trodde hela jag skulle gå sönder där nere, det var en sån häftig känsla. Varenda muskel arbetade. Jag låg på sidan med ena benet uppåt. Vid varje krystvärk fick Patrick trycka upp benet så att jag inte drog ner det. ”TRYYYYYCCKKK” skrek han. Han satt framför mig och mamma bakom och smekte min rygg. En till krystvärk kom, då var huvudet ute ”Vill du känna huvudet”, nej det ville jag verkligen inte. En till krystvärk kom och vi hörde det finaste skriket någonsin. Patrick grät, Mamma grät och jag låg nästan i chock. Dom la upp henne på mitt bröst efter hon bajsat ner mitt ben och jag låg bara och stirra på henne. Tog i hennes hand och smekte. Hon var här, vår älskade lilla flicka. Så klockan 00.59 anlände vårt mirakel, det bästa som någonsin hänt mig.
En del 4 kommer också . . . .
