Efter Lilla A kom upp bröstet nös hon mig direkt i ansiktet. Lite gulligt var det haha, men jag låg bara och kolla på henne och sa ”kolla så fin hon är, hon är verkligen vår Alicia”. Man hamna lite i chock för att det gick så fort när man fick upp henne. Kom hon ut? Man låg och iakttog varje lite millimeter utav hennes ansikte, händer och fötter. Hon sökte direkt efter tutten och det var så underbart att se. När hon väl fann sin plats låg hon där nöjt.
Vi fick ligga så en stund innan det var dags för Patrick att klippa navelsträngen. Han klippte och tyckte att det kändes som en bläckfisk. Han råkade även bara klippa av halva så när dom skulle ta bort satt hon fortfarande fast haha. Då fick han klippa lite till.
Sen kom det jag faktiskt hade varit rädd för innan, att krysta ut moderkakan. Dom riktiga krystvärkarna hade ju min kropp skött helt själv, det var verkligen en unik känsla men nu skulle jag trycka på utan att den extra kraften fanns. Men efter en riktigt push så kom den ut. Inte det skönaste när man precis klämt ut en bebis men man är så inne i sitt underverk så man struntar lite i det som kommer efter. Jag upplevde inte det som att det gjorde ont utan bara jobbigt att trycka på.
Dom frågade om vi ville se vart hon legat och det ville vi. Så dom höll upp hela säcken och visade allt. Väldigt intressant faktiskt sen fick vi frågan om vi ville behålla moderkakan och nej, den är säkert super nyttig men den fick gärna kastas haha. Men massa fotografier togs.
Efter det började en undersökning utav mitt underliv. Jag var inte så rädd för att spricka innan för det hade jag räknat med. Jag trodde ju hela jag sprack, för det kändes verkligen som det men jag fick en bristning som dom sydde ett stygn på. Dom sprayade en spray som luktade banan och som sved lite eller blev mest kall och själva stygnet kändes ingenting.
Jag ville gå och kissa och det var det jobbigaste. Att ställa sig upp. Det kändes som om att alla mina inälvor skulle falla ner. Men efter några steg gick det bättre och bättre och det var så skönt att kunna kissa själv.Även fast det var lite smått jobbigt att få ut det.
Då kom den populära smörgåsbrickan in med svenska flaggan. Det var nog den godaste smörgåsen jag ätit. Alla vi tre njöt och efter det åkte mamma hem. Jag och Patrick blev uppskjutsade till bb och han somnade direkt. Jag kunde verkligen inte sova. Jag var full med endorfiner och kunde inte sluta kika på vårat lilla mirakel. Vår lilla Alicia.
Dagarna på bb tyckte jag var jobbiga. Vi båda blev väldigt påverkade utav dom där och sen fick jag min hematom. Jag trodde det var eftervärkar som jag kände men dom tyckte det lät konstigt med trycket och att jag knappt kunde gå. Jag grät nästan direkt jag skulle resa mig ifrån sängen eller ens vända på mig. Tillslut hade jag sån smärta att jag inte stod ut och dom skjutsade snabbt in mig i ett undersöknings rum.
Det var inte heller en bra upplevelse. En barnmorska gav mig en spegel och tvinga mig att kolla på mitt underliv. ”Jag vill inte se mitt underliv direkt efter en förlossning” ”Det är din kropp och du ska kolla på ditt underliv”. Det kändes så dåligt. Den barnmorskan förstörde vår bb tid. Det var inte bara det som hände utan en hel del kommentarer som jag personligen inte tycker är okej att säga till två nyblivna föräldrar som fått sitt första barn. Men vi är ändå otroligt tacksamma för tiden där. Det är verkligen en upplevelse.
Dom såg iallafall direkt vad jag fått och förstod min smärta och gav mig stark smärtlindring och då blev det mycket bättre. Vi hade massa besök utav familj, släkt och vänner och längtade tills att få komma hem och starta vårt nya liv.
Vi stannade på bb i två nätter och känslan på fredags morgonen när vi visste att vi skulle hem var fantastisk.
