Alicia har kommit i en rejäl utvecklings period här under resan. Det kändes som
Att det var en vecka sen hon fortfarande låg ner snällt. Nu jollras det efter vår uppmärksamhet (Patrick står typ hela dagarna och sjunger och dansar för henne) hon pratar med oss, vill absolut inte ligga ner, skrattar hela tiden och ska ta på allt. Patricks hår är en favorit och allt hon kan greppa ska hon stoppa in i munnen. Sen att hon äter nästan dubbelt så mycket är en chock.

Igår hamna vi diskussionen om vi ska ta bort saker hon stoppar i munnen eller låta henne få utforska. Patrick sa att ungar tål allt ”dom äter ju till och med sand Emma”. Ja så hon får utforska med våra saker. Men det finns ju en gräns på vad hon får stoppa i munnen, någons gamla strumpor kanske inte är en hit.

Jag är lite bacill rädd men hon måste ju få bli härdad. Läkarna sa det till mig när Alicia var nyfödd och blev så sjuk också. Först fick hon världens ögoninflammation och sen en förkylning from hell som gjorde att vi inte sov på två veckor, hon fick sova i babyskyddet och jag var så sjukt orolig konstant för att hon inte fick i sig mat. Men läkarna sa såklart kloka ord ”tänk positivt, hennes immunförsvar byggs upp rejält nu.”

Men jag får stå ut medans hon stoppar allt (som är okej) i munnen. Än så länge är hennes skallra som hon fick på bb utav sin farmor hennes favorit. Den låter ju också haha och hennes snuttefilt och jelly. Det som hon får tag i stoppar hon i munnen direkt.

En annan grej är att hon börjat slå sig själv? Ser jätte roligt ut och sen ska hon även slå ner fötterna så hårt hon bara kan när hon ligger ner och det gör ju såklart ont och då börjar hon gråta en liten stund. Efter någon minut slutar hon och så gör hon samma sak igen. Men hon lär väl sig utav det med. Det börjar dock bli svårt att byta blöja på denna lilla sprattelmaja.

Men nu ska vi gå med vår lilla söta baby Bond och äta frukost.