Klockan fyra kom vi hem och jag stod i panik i väntan på vagnen på Arlanda. Paniken kröp sig sakta in i min kropp men den kom!!! Herregud att man kan bli så rädd om en vagn. Jag vet någon som kommer ringa på måndag och höja sina försäkringar (jag har ju en tendens att ändra försäkringar stup i kvarten haha).
Iallafall möttes vi utav lillans mormor och moster som stod med stora skyltar och sjöng ut för glatta livet, eller inte. En moster som direkt kidnappade lilla A och en mormor som var lika irriterad som oss över att vagnen kom så sent. Min goa familj. Dom vill ju bara se Alicia men jag älskar dom ändå. Lillan trodde väl det var julafton för att hon fick så fina presenter. Jätte fina kläder, skor och hår saker men en sak la sig varmt om mitt hjärta. Hon fick ett silver armband utav min syster med en hjärt berlock på. Hon hade köpt ett likadant till sig själv så dom båda har likadana. Så himla sött. Jag gjorde nämligen samma sak med min syster för flera år sen.
Nästa år tar ju hon studenten och det känns ju så himla sjukt. Det var liksom förra året jag tog studenten. Nu är hon där. Vad hände med min lillasyster? Hon jag tvingade i tuggummin ifrån marken (jag behöll nämligen våra godispengar för mig själv när jag var liten för att köpa mer till mig medans syrran fick gamla tuggummin ifrån marken, dom var skit svåra att skrapa upp ifrån marken kan jag säga), hon som kom till mig på kvällarna och fråga om hon fick sova skavfötters för att hon hade mardrömmar, hon som bad mig fixa vodka (då jag tog spriten själv och fyllde hennes flaska med vatten så att hon ringde mig skit sur när hon aldrig blev full). Ja min älskade lillasyster, så mycket har jag nog aldrig bråkat med någon som henne men ändå finns det ingen som står mig så nära och som jag älskar så otroligt mycket. Även fast vi oftast har helt olika åsikter och kan tjafsa om en hårtofs som kan bli ett riktigt världskrig så är vi otroligt lika.
Jag och hjärtat kom iallafall hem tillslut och fick behålla vår bebis. Tillbaka till rutinerna då. Göra matlista, handla mat, laga mat, bada Lillan vid sju, natta henne och nu ligger vi utslagna i soffan. Vi har nog saknat vårt hem och rutinerna och känner en lättnad över att vara hemma igen.
Vi ska ligga i soffan som riktiga soffhängare. Fötterna på bordet, mjukiskläder och kvällsfika. Imorgon ska jag ta tag i bloggandet och berätta mer.
Men nu: Samla mer fett på kroppen! Det kan vara skönt att veta att om världen skulle gå under och maten tar slut har jag en hel del reserver och kan klara mig ett bra tag. (Min senaste ursäkt för allt gott jag vräker i mig)
