Ikväll har jag nog banne mig lyckats med alla misstag. Jag undrar om jag verkligen hade en hjärna bakom pannan ett tag men att göra misstag är mänskligt. Annars vore der ju konstigt? Om man lyckades göra allt rätt.

Kom hem för en stund sen och har fixat och donat. Om två veckor lämnar jag Stockholm i två dagar. Rensa tankarna, andas och bara vila ut. Två dagar utan Licis, kommer jag att överleva? Har tagit på mig ganska mycket jobb tills dess men jag har inte så mycket att göra annars på kvällarna. Att bo såhär är ju en knepig situation. Men det är inte ett stort issue om man tänker på alla andra hemska situationer man kan hamna i. Jag vågar knappt kolla på nyheterna längre för snart vågar man ju inte lämna hemmet. Man ska ju aldrig ”egentligen” jämföra sig med andra trotts att man ganska ofta gör det. Men jag har lärt mig att vara tacksam för det jag har. Istället för att alltid klaga över allt så är jag glad över det lilla jag har för det finns alltid folk som har det mycket mycket värre. 

Någon fråga om vårt schema vi har här hemma? Vi har väl egentligen inget schema där det står timvis om vem som ska ha vårt älskade barn. Vi båda vill ju vara med henne så mycket det bara går men eftersom att vi båda jobbar och diverse andra grejer så försöker vi planera in veckan så gott som det går. All tid är ju dyrbar. Jag har dagarna och sen kommer jag vid tio igen.

Annars är humöret på topp. Det går inte att beskriva med ord hur mycket jag längtar till sommaren. Vad kan man hitta på med en ettåring? Skansen, Kolmården och bad är måsten iallafall. Tänk att fylla en korg med gotti saker, känna solens värme slå emot ansiktet och sätta sig på gräsplätt och ha en picknick. Det är nog något Alicia komma få uppleva mycket utav denna sommar. 





Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet