Igår var jag iväg med syrran för att fixa dessa tekniska prylar. Ingen data blidde det men en god lunch som smakade gudomligt. Vi åkte även förbi och tog en smygtitt på ett hus åt en vän som troligtvis flyttar hit.
Det var skit fint men det var tur att mina nära och kära som är duktiga handymans även kikade för jag har ju ingen koll på fönster, murar och andra saker som ska se bra ut för att priser inte ska skena iväg. Det är sjukt här i Stockholm. Priserna är enorma. Jag undrar om bubblan någonsin kommer att spricka eller om man helt enkelt får spräcka bubblan om ens drömhus istället. Men man ska nog aldrig ge upp hoppet om sina drömmar, jag tror att bra saker kommer till dom som kämpar ärslet av sig. Allt handlar om viljan och trisslotter om det gäller ett hus haha.
Sen var inte A på skinande humör. Att vara det konstant är omänskligt men när man vet att hon har ont så tycker man ju så sjukligt synd om sin bebis. Vi myste ner oss i sängen och gjorde bara det hon ville (kolla på bilarna som åkte på gatan), äta morötter och sen fick hon dra i mitt hår hur mycket hon ville, jag får nog satsa på hockeyfrisyr till sommaren.
På kvällen blev det jobb och jag kom hem till världens godaste tacopaj. Aldrig något jag ätit tidigare och det var en smak utav himmelriket. Hann precis somna in lagom till att vår katastrof natt startade. Sova får man göra i ett annat liv. Jag tror inte att det är grejen att man går upp som är jobbig. När Licis var någon månad bara gav vi ju nattmat och då kände jag mig inte helt utsugen på energin. Jag tror mer på att jag blir påverkad utav att Alicia är ledsen och inget hjälper. Att man då ligger på helspänn för att man vet att hon inte mår bra. Men alla tänder ska ut. Önskar att jag fick ta smällen istället.
Så idag när syrran och Mikkan kom tolv somnade jag på soffan ganska så fort . . .
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
