Det var inte värlens B Ä S T A natt.
Om det var mardrömmar, tänder eller bara nattskräck har jag ingen aning om. Men vi vakna helt klart på fel sida. Det känns som om att hela veckan varit lite fel men så är livet, en rolig karusell. Det gäller bara att se det positiva.
Men ne, att bara ta oss till dagis var ett projekt. Det var gråt och vi tappa vovvisen och fick vända och väl framme var det inte min vanliga glada, spralliga lilla tjej jag såg. Vanligtvis springer lillan in själv, lägger både nappen och vovvisen på sin hylla innan hon knappt hinner ta av sig kläderna innan hon vill in till dom andra.
Men denna morgon var sig olik. Hon blev jätte ledsen när jag gick. Alla som har barn på dagis vet hur det känns. Hur hjärtat vrider sig på en och att man inte vill gå. Tyvärr så fungerar det inte så men det blev bättre när jag gick. Ja, hon slutade gråta och tog igen sin sömn strax efter.
Bad dom ringa om hon inte var sig lik om hon började bli sjuk eller liknande, man vet ju liksom aldrig. Men sen hade dagen varit jätte bra. Så det kan vara. Men jag önskar verkligen att jag ibland kunde känna hur hon kände. Vad det är som gör att vissa dagar blir såna.
Både jag och M hämtade henne tillsamans idag och så begav vi oss in till stan. 1. För att kika på golv, vilket vi också köpte. Men jag ångra mig precis efter vi lassat in det i bilen och fick inte byta. Ja inte för butiken utan för min sambo. Han tror att jag kommer älska det när det faktiskt sitter på golvet. Om inte vet jag vem som får ta bort det igen haha (tjejen med beslutångest). 2. Vi skulle köpa ny matta och en lampa jag lääängtat efter, alltså jag har sett fram emot mitt MIO besök i över en vecka nu. 3. Märkligt nog, hamnade vi inne i en tv butik och fastna där i en timme, Inte jag då, någon annan. Jag vill ju inte ens ha en tv men man måste ju respektera hela familjens behov. Marcus Ernst tittande och Alicias babblarna. Konstigt nog blev vi även en tv rikare men en pigg flickvän fattigare. 4. Då skrek magarna mat så iväg och äta mat. 5. Sen hann vi inte MIO.
Vem tror ni satt i bilen lite små besviken? Eller lite smått.
M- Är du arg nu?
Jag- Nej absolut inte. (märker han inte att jag snart exploderar)
Haha ja så illa var det inte. Men nära inpå. Så jag vet vem som kommer stå där vid öppning imorgon, jo jag. Men jag har längtat så mycket så jag kan inte låta bli.
Ni vet när man verkligen sparat och är helt exalterad för att få köpa någonting? Men tur att det kommer fler chanser.
Annars är det helg och jag har pussat sönder lillan hela kvällen. Man kan ju pussas i all evighet. Pussar kan man aldrig få för mycket utav. Den där närheten. Man kan verkligen inte sätta ord på en oändliga kärleken man har till sina barn.
