Jag har börjat tvivla på att allt händer av en anledning.. Skapar man sitt eget öde, eller är det verkligen så att allt som händer har en mening…? Isåfall kan jag bara inte förstå mig på allt som händer. Är jag värd att få en käftsmäll, är det någon annan som önskat mig att fara illa och den får sin vilja igenom eller vad är det frågan om? Jag bli knäpp och snurrar in mig i mina egna tankar. Tror ni att alla människor som korsar ens liv är menat eller är det bara så att jag format den vägen själv? Det sägs ju att man ska följa sin magkänsla och jag har haft väldig lätt för att känna just den känslan, men vad gör man när järnas ord ekar högre än en känsla..? Är det så man blir sådär förvirrad och inte vet vad man ska göra? Då blir det inget av något. Ska man chansa eller ska man vara trygg och i mina ögon ”tråkig”..? Är så rädd för att jag ska bli för bekväm och att föralltid trampa på samma ställe. Det är en av mina största rädslor. Jag vill inte bara existera och överleva – jag vill leva det är ju det som är ett liv och man får faktiskt ingen andra chans alla gånger. – Just a reminder…
THROWBACK to PARIS i september… Nykära och lyckliga ♥ Undrar vad jag hade gjort här om jag visste vad jag hade att vänta?